Jag är lite i samma sitts.

Är uppväxt med flera katter och kattungekullar. Men i tonåren köpte mina föräldrar vår hund och den blev min.

Jag har sett hur det är att ha två katter i ett hem och nu är de mindre flockdjur men i vissa delar uppskattade de varann men i andra gick de inte alls ihop, nu var en äldre slöing och en yngre överenergisk med förstås. Men med tanke på att de hade fritt ute att gå och vissa rum i huset så trodde jag ändå de inte skulle vara som om de gick på varandra men de gjorde dem, speciellt på vintern.

Vill inte ha min äldre hund och en valp jag får sära på hela tiden utan tänker börja om med en valp efter min äldre hund, sen kanske skaffa en till efter några år så de blir 2.

Har inte många vänner med hund och tänker med två att de får varann att umgås med och sen träffa mycket folk, min hund Nu älskar människor men har svårt för hundar, tror han har haft dåligt med hundkompisar genom livet. Är som om han inte vet hur han ska göra utan går undan eller blir rädd.

Största dilemmat är att balansera hund och yrkeslivet när jag nu bor själv.