Nu har jag frågat runt länge här om hundraser och erkänner att jag ännu inte är säker på vilken ras som kan vara rätt efter vad jag söker i nästa hund.

Problemet är att jag nyss mötte en Bearded collie som var precis som jag tänker mig min nästa hund, lagom försiktig utan att hoppa av glädje på en men ändå inte egen eller självständig som min hund är idag. Lagom storlek och denna hade halvlång päls (klippt).

Denna tik jag mötte hade enkel päls enligt ägaren som haft flera individer av rasen och var väldigt lätt att ha med och ha lös.

Jag har tidigare tittat på Irländsk terrier, border terrier, schapendoes, australian sheperd, spetshundar eller igen sällskapshund som jag har idag i tex pudel eller bichon Havanise.

Det jag kommit fram till är att terrier verkligen lockar mig i sitt arbetsdriv när hunden jag har idag 80% av tiden haft alldeles för låg energi och intresse för terräng och arbete, men terrier är för självständig för min smak har jag insett och svår att ha lös, lär få leta individ länge där isf. Det som lockar är att man trimmar dem och slipper mycket fällning med.

Vallhund har jag haft mycket kontakt med hos andra och den som avskräcker mest är border collie med sin starka vall och arbetskrav, därmed lockar bearded collie mig mer och jag gillar vekligen pälsvård på min lille långhåriga hund idag, Australian sheperd var länge drömhunden men mött några som varit lite för mycket energi och skälliga med nerv för att locka mig längre.

Det är väl just skällandet och rädsla jag grunnar på om det kan bli för mycket på beardisen med, träffat en sheltie som verkligen var för mycket för mig i att jaga bilar, skälla och vara extremt nervös eller på vid löp. Men handlar nog mycket om de får ut energin med. Sen är det om de fäller bedrövlig ofta som kan bli jobbigt för mig eller om de vantrivs i lägenhet.

Spetshundar tilltalar mig också med att älska terräng, ha bra päls och klara kyla bra men där lär skällandet bli ett problem när de verkligen verkar prata mycket. Är enda nackdelen dock. Träffat 2 härliga finska lapphundar som verkligen lockar.

I sällskapshund känner jag att risken för att få en för aktiv hund eller problem med söndertuggande, frustation m.m. är minimal när jag haft rasgruppen förut. Men är istället rädd för att få lämna en trött hund hemma och få ut och vandra mycket själv som det varit med den jag har nu, önskan finns att jobba med hunden mer i tex agillity eller spår m.m. och det känns mindre troligt med de raserna när den jag har nu haft noll intresse för arbete eller mycket aktivitet.

Sen igentligen är jag inte inne på en ren trimras utan som beardisen att man kan hålla dem långhåriga eller korthåriga, helst halvlånga om jag får bestämma. schapendoes verkar vara bra storlek men mer självständiga om jag fattat rätt, beardisen tilltalar mig mest faktiskt.

Lär få besöka många uppfödare och se vad jag känner sen.