Hej.

Jag har länge funderat på hur min hund fungerar, flera har nämnt att han är känslig, undvikande och rädd. Även veterinären sa sist att min lille hund verkade snäppet överkänslig.

Jag har en liten blandras hund med tre långhåriga raser i, (men som jag trimmar ner) över det stora hela ska det vara en energisk vallinspirerad ras fast långt tillbaka i tiden, en väldigt lugn ras som älskar att busa och gillar andra tex barn och en undvikande väldigt stark vakt instinkt ras med stor integritet om jag läst rätt om raserna men alla är i sällskapshund gruppen.

Min har personlighet av alla 3 raserna, vallade våra höns och har väldig koll på tomten och oss i flocken lik vallhund. Älskar barn under 4år och barnvagnar utan att vi berömt det, även äldre och lugna ppersoner. Men han har mycket vakt, skäller, går på distans och kollar nytt folk och kan hälsa och vara glad av positivt tex godis eller mött någon över 5gånger.

Rädda, bestämda/ilskna eller osäkra människor och djur undviker han helt, varit främmande han hållt sig 5m bort ifrån ute och bara legat i korgen inne undvikande.

Jag tog min hund som aggressiv och dominant i tonåren 2-4års ålder när han nafsade om man sa och tog bort honom på möbler eller under. Han nafsade och bet mig när det var kloklippning, rycka öron eller jag på nått sätt borstade eller trimmade i en kladd eller på ett ställe han ogillade. Fästingplockning är ärligt ett problem än idag, han ligger still och jag nyper fästingen lugnt eller fort och sen kommer han oftast nafsade i luften eller rycker bort hela kroppen från min hand.

Så med mer visdom när det är min första hund och jag sett Cesar Milan och Fredrik Sten på tv och läst otaliga böcker så tror jag min hund är ostabil och rädd med hanhormon även efter kastrering sent och jag tog honom fel som valp med grundträningen. Han var inte kontaktsökande och gosig som valp heller.

Så nu när han är hela 13år snart och har vissa problem än även fast jag tränat långsamt och länge att bita är stort NEJ och lugn är BRA. Så nafsat han än i luften då och då med slick efter.

Jag tittar mycket på raser och kennlar om en ny valp men känner att när jag misslyckats så med denna lilla hund och vill ha en mellanstor nästa gång. Är frågan om jag kommer lyckas bättre även när jag lärt mig så mycket? Bita ägaren är ju ändå väldigt illa även om det hänt max 5 gånger vid närkontakt tex kloklippning.

Funderar ibland om min hund är så svår och ostabil så det gjort sitt med men när han undviker ostabillitet i hundar och folk så känns han ju rätt stabil...

Gå ifrån en ilsken hund är ju smartare än att gå till attack tex. Men leka vill min aldrig göra med hundar och ändå varit med hundar mycket i livet.

Eller är jag problemet psykiskt? Har en del ångest och fobier, varit osäker med kloklippning och fästingplock m.m. Så kanske visar han mig på plats typ dominant? Han är ju så lydig för övrigt att vara lugn, lyssna, inte gå över tröskeln ut innan ok tex eller äta före varsågod m.m.

Någon som är bra på hundbeteende?

Jo sen nu veckor tillbaka när jag börjat gå med en feber jag söker för men inte hittat svar än så har hunden börjat gny när jag kommer och yla när jag lämnar honom, gått en runda på 1tim och hör ylande när jag kommer in.

Han bor hos mina föräldrar ibland som åker på morgonen till jobb och jag kommer vid lunch, då ylar han tydligen inte alls... Utan bara efter mig både i min nya lägenhet men också hos mina föräldrars hus när jag går ut.

Det har inte hänt sen han var valp senast...

Hoppas någon har smarta åsikter om detta för jag är rätt mållös varför han är såhär och om en ny hund verkligen skulle fungera även efter att han är borta.

Tacksam för svar.