Jag svarade inte innan. Men ja, gnäll och skäll kan absolut ge med sig. Min hund kunde gapa rakt åt mig för att få igång aktivitet när han var liten. Brukade ge sig efter 5-10 min men då var han lös så han nådde mig. När jag behövde stå med honom på andra sidan av ett galler för tex, rengöring på golvet eller vadsom - då kunde han skälla konstant hur länge som helst i princip (nu blev det ju inte så länge, men han gav sig just inte). 

Han vande sig. Inget problem nu som 1,5åring att vänta bakom galler eller dyl. Lägger sig och tittar på eller gör vad han känner för. Skäller aldrig på mig längre "bara för att" heller.

Att spärra av en bit i sovrummet är väl inga konstigheter? När min valp var liten spärrade jag av hans sovyta om nätterna. Den var sidan av sängen ner till fotänden+lite till stor och ut till väggen. Inte behöver de hela lägenheten eller sovrummet när man ska sova. Däremot tycker jag de ska nå sängen så man kan ta kontakt med dem om man behöver. Och så de känner att de "når" en, även om de inte får hoppa upp i sängen så kan de ligga tryckt bredvid den om de vill. 

Kan tillägga att jag fortfarande har ett galler som spärrar av sovrummet om nätterna när vi ska sova, även om han nu får ligga varsomhelst i själva rummet. Detta för att jag inte vill att han ska ligga ute i lägenheten och inte behöva undersöka ev. ljud från trapphuset när nån full student eller ungdom kommer hem mitt i natten. Tror iofs att han hade hängt kvar i sovrummet om nätterna mest ändå, men iaf.