Skriver nu självaste midsommarafton så räknar inte med snabba svar.

Har redan skrivit om detta tror jag men skulle behöva lite råd.

Min hund blir 13år nu i juli och jag flyttade i vintras till lägenhet från hus. Min hund har gått från att lugnt gå till bädden och sova bort tiden enda sen valp/unghund när han blir lämnad själv men nu verkligen börjat visa stress och ylar bara jag gått ut.

Började smått i lägenheten och verkade som att det en gång varit ett ljud eller liknande när jag hade ökat tiden till över 1 tim utan problem tidigare. Då satt han skrämd vid ytterdörren när jag gick in efter att handlat mat. Det är lyhört och har hört bråk eller slag i skåpsdörrar m.m. Från grannarna, hörs mycket utanför med bilar etc med.

Samtidigt blev jag sjuk så slutade tyvärr träningen där, långsamt började han då visa stress och yla även hos mina föräldrar i hus, där han är van att bli själv och vid alla ljud.

Igår räckte att jag sa hejdå lätt och gick ut, hörde rena ångest ylet i hög volym. Gick in bakvägen till köket och hörde hur han ylade vid dörren jag gått ut vid, märkte inte att jag gick in utan ylade högt.

Sa till honom och sa bädden. Glad/besviken hund går till bädden och jag säger hejdå och går direkt. Hör då inget innan jag åker med bilen men vet inte sen.

Min tanke är att min hund märkt att jag nu inte återvänder likt innan, kan vara hos mig en till flera dagar utan att träffa honom så han känner sig övergiven. Men mina föräldrar älskar honom och han är fäst vid dem med, men de har sagt att han bara verkar vänta när jag inte är där. Har märkt att han sover mycket runt mig så är orolig att han sover sämre och är spänd utan mig.

I lägenheten är han alltid i samma rum som jag, kommer fort om jag går iväg, känns orolig i det men sover annars på rygg avslappnad och äter m.m. Hos mina föräldrar kan han sova i en bädd och jag går runt utan problem, är först om jag plockar grejer eller går till ytterdörrarna som han blir orolig.

Verkar mer sur i och runt huset, mer dämpad och vägrar gå promenad, i lägenheten är han gladare, går gärna bland alla dofter ute i samhället och sprangskuttade i nya selen sist likt en valp.

Värst är nog ändå mina föräldrars katt som sågs som min i början och är fäst vid mig med. Denna är 8år men hyperaktiv och busig på negativt sätt i hyss likt en valp eller kattunge. Den blir svartsjuk när jag är runt hunden,smyger, springer och ska attackera hunden likt kattungar leker och ändå hävdar den sig i att riva och gå i hunden lite närsom. Sist var när de gick in ihop och hunden kom lite före så katten stötte till hunden med klorna i rumpan...

Fanns en äldre, lugnare katt som var ledaren innan men den gick bort av ålderdom och nu är den yngre rena kaoset, säga ifrån hjälper i minuter, det är ju en katt och även tagit tag i katten, stött till den och sagt nej, sprutat vatten men den är så snabb att det blir försent etc.

Nu är hunden rädd runt katten, tittar åt sidorna var den är och tittar bort för att inte se den i ögonen, håller avstånd. Turligt nog är katten bara i farstun, köket och ute annars hade vi haft stora problem.

Är detta för hunden är gammal och börjar bli svag? Eller för att hunden varit hos mig och luktar annorlunda?

De har vuxit upp ihop och varit likt parhästar i promenader men kattens höga energi har inte matchat hundens låga, samma med äldre katten hade tufft att säga ifrån denna vilde till katt och ogillar mest hur elakt den kan vara väldigt beräknande.

Har nån råd hur jag ska göra? Lämna hunden några tim är ju ett måste även när jag inte jobbar mycket, med att handla mat etc. Har inte många som skulle kunna ta hunden då utan egna energiska hundar.

Hur gör ni andra med hundarna när ni jobbar och de inte kan lämnas i stort alls? Är inte van vid detta när min varit helt ok med att lämnas 6tim eller varit med, väldigt sällan lämnat bort honom till andra.