Hej,

Jag skulle gärna vilja ha lite rådgivning, kanske finns det någon där ute som har varit med om något liknande eller om man har några bra råd att ge. 

Vi har två tikar hemma, en Jack Russel 9 år och en Grand Danois som just blev 4. Allt har fungerat bra mellan de två, de har lekt med varandra och kommit bra överens, sovit tillsammans i samma bädd osv. För ungefär ett år sedan rök de ihop för första gången. Då kopplade jag ihop det med löp-tider och tänkte att det säkert var lite spänt just därför. De fick vara separerade en kortare period vid utfodring.

Under det senaste halvåret har det gått från att JR har varit lite dreglig om nacken till att det faktiskt gått hål vid 2 tillfällen. Det har inte alltid varit vid mat, utan kan också komma helt plötsligt när JR bara nosar i backen och strosar förbi den stora. I en tiondels sekund ser man hur Grand Danoisen spänner ögonen i den lilla och sedan smäller det. Som sagt, ett par punkteringar till i går.. Då fick dom en varsin bit knäckebröd - inget mer med det. Sedan flög plötsligt den stora på den lilla på samma sätt. Denna gång blev det en ficka under huden som fick sys och sätta drän, fram på bogbladet. Den stora tog tag över manken och ruskade om.

Nu går de skilda såklart och vi har hört med uppfödaren om det finns möjlighet till någon hjälp. Vi sa till henne som det var och att våra småbarn var i samma rum några meter ifrån, vi vågar inte ta några chansningar. Det räcker med att ett av barnen sitter på golvet och leker emellan och sedan rör sig medan den stora spänner ögonen i den lilla hunden. Det händer så lätt att de bara reagerar utan att veta vad de biter i riktigt..

Uppfödaren rådde oss till att ta bort henne så snart vi kunde. Det är inte normalt eller önskat beteende för en Grand Danois (eller såklart någon hundras öht) och har dom väl börjat så är det svårt att lite på dom. Sedan sa hon också att man aldrig kan veta om det slår slint och hon går på ett barn. Hon sa att hon varit med om ett par GD där det 'slagit slint' eller varit något fel/tumör mm och dom blivit så agressiva. Till skillnad från terrier som brukar visa genom att lyfta på läppen osv så kommer dessa attacker från absolut tystnad och väldigt plötsligt.

Jag undrar om det finns någon annan som varit med om något liknande? Bör man avliva eller finns det möjlighet att hitta en fodervärd trots att jag inte kan lova att hon funkar med andra hundar i hemmet eller barn. Hon har hittills varit SUPERSNÄLL mot våra barn, är inte orolig så, bara att dom ska råka vara i vägen. Men hur kan det komma sig att hon ger sig på vår andra hund som funnits i hennes liv enda sedan hon kom till oss som 13-månaders? Om hon skulle må dåligt eller ha ont (har inte visat något), har hon ändå gått över gränsen och går inte att lita på?

Långt inlägg men hoppas det finns någon som orkar läsa.. Tack på förhand. / Ledsen matte