Alla mina hundar - många har det blivit - har fått avsluta sina liv i bilen. Ja, alla utom en, som dog på operationsbordet. De har undantagslöst älskat att åka bil, så att ligga skönt inbäddad med ett par kära människor på var sida och lugn musik på låg volym i bilradion har varit ett friktionsfritt sätt att säga adjö till livet och en stund av minne och eftertanke för oss som älskade hunden.

Ingen veterinär har någonsin sagt nej till detta. De kommer ut med den lugnande sprutan och lämnar oss sedan. Efter en stund kommer veterinären tillbaka och då är det dags. Vi får så lång stund vi behöver innan de hämtar kroppen, för jag låter alltid kremera mina hundar. Men alltid lägger de vovven på en bår i ett rum med en filt över sig och tända ljus och ofta en blomma på filten. Omtänksamt.Inget barn har funnit detta skrämmande.

Mina barn har fått välja om de vill vara med. Två har varit med flera gånger, en sa ett par gånger farväl hemma, men är nu med. Prata med barnen om hur det går till och låt dem avgöra själva. 

Faktum är att veterinärerna som gjort detta själva föreslår det här med bilen för andra hundägare. Inget sprin i korridorer runtomkring, inga hundskall av andra patienter, bara lugnt.