När jag väl bestämt att det är dags vill jag att det sker snarast. Däremot är det viktigt att barn får tid på sig, ställa frågor, gråta, undra innan så det inte kommer som en överraskning, chock. Tid för dem att bestämma om de vill vara med, beror ju på ålder, mognad, 

Döden är ju en del av livét, något jag tycker är viktigt för just barn. Det är ofta vi vuxna som dramatiserar, barn tar det ofta naturligare även om de sörjer, vilket är naturligt och bra. 

Jag har aldrig velat ha en urna hemma eller liknande så ingen kremering här. Tittar hellre på fina kort och har fina minnen. Alla får ju inte ha en hund som blivit gammal, tröst....