Hej!
Vi är ett par på 30 respektive 26 år som går i tankarna att skaffa hund men det är en tanke som skrämmer mig mer än alla andra.
Jag är så rädd för att JAG ska få separationsångest. Jag är rädd för att jag inte kommer kunna åka till matbutiken och handla utan att få dåligt samvete och separationsångest över att "hunden sitter hemma och väntar på mig", även om så säkert inte kommer vara fallet.. Jag tror att detta bottnar sig i att jag själv är väldigt dålig på att vara ensam och att jag själv tänker så när sambon är borta ;)
Hur tänker ni kring detta? Är det någonting man "vänjer" sig vid eller får man leva med den känslan?
Jag har även en fundering kring vad era erfarenheter av hunddagis är, är det någonting som rekommenderas som ett alternativ vissa veckodagar och vad ska man i så fall tänka på om man hade behövt ha hunden på ett hunddagis någon dag i veckan?
Tack på förhand!