Jag undrar hur ni resonerat inför valpköp.
Jag hade en liten hund som jag omedelbart efter att ha sett bild på honom visste att vi var menade för varandra. Vi var ett ihop, ett dreamteam från start tills hans död bara några år gammal. Han blev ihjälbiten av en annan hund och jag har varit förstörd hela året.
Ville ha ny valp ganska direkt, av samma uppfödare och har nu möjligheten att välja en ur en kull som blir halvsyskon till min förra. Den valp jag genom bilderna känt stark connection med dog dessvärre. Av de som är kvar är det ingen jag riktigt klickar med. Ingen av dem känns som ”min”. Men jag ska ha en! Jag vill ha en hund i mitt liv och nu har jag väntat länge nog. Hur ska jag resonera? Den första valpen var ett känslomässigt val, nu känns det som att jag får ta ett intellektuellt beslut och välja den som är mest framåt, tar kontakt osv. Den ena valpen är precis så, och otroligt lekfull. Den andra mer...tankfull.. Problemet är att jag inte är särskilt förtjust i lekfullt sjövilda hundar, men vill ju inte ha en passiv hund heller. Bara en lugn, samarbetsvillig och promenadglad som gärna busar på fälten men inte nödvändigtvis agerar ”clown” inomhus.
Eftersom känslan inte finns för för någon av valparna som det gjorde med den förra har jag dubbla känslor för valparna. Tar jag busiga valpen och lär mig uppskatta de positiva sidorna av lekfullheten eller kommer jag bara störa mig på dess konstanta studsande? Tar jag den lugnare och hoppas han är sådär vis och eftertänksam men ändå aktiv som min förra hund eller kommer jag ångra mig för att den är för inaktiv? Jag vet ju inte hur någon av dem blir men jag vill verkligen att den hund jag ska ha ska kännas BRA för mig. Jag har funderat på om jag ska avstå men det känns inte som ett alternativ. Jag antar att någonstans inom mig är jag hoppfull om att man kan skapa starka band med en hund som inte kändes helt självklar från början. Men ååh vad jag sörjer det magiska band jag hade med den förra från första stund. Jag svävade på moln varje dag de få år jag hade honom. Önskar jag fick uppleva något liknande igen, och det var väl vad jag hoppats på så situationen som är nu känns som ett antiklimax.
Hur ska jag resonera? Kan jag börja älska någon av dessa trots den nuvarande känslan av att ingen av dem är ”min”? Har någon av er erfarenheter av liknande tankar när ni valde valp? Ordnade det sig?