Vi klarar inte längre  av att ge vår 12-åriga lagottotik den stimulans hon kan behöva. Våra  krämpor, ålder och kroniska sjukdomar  gör det svårt för oss  att gå promenader varje dag med henne.

Släpper ut henne på ägorna flera gånger om dan  så hon rastar sig själv runt husen här.Hon springer inte iväg utan håller sig   i skogsdungen bakom huset. När hon vill in skrapar hon  med tassen på altandörren och blir insläppt.

Hon har själv inga märkbara sjukdomar, mer än några större fettknölar under buken men är heller  inte längre så smidig som hon varit.

Hon är lugn,  stillsam och självständig och intresserar sig inte för andra hundar vid möte på promenader. Hon älskar att åka bil,  simma och är en förträfflig vakthund.

Idealet hade varit att dela henne med någon som bor i närheten så vi fortfarande kunnat få njuta av henne. Hon är en mysig, trygg, behaglig men något envis hund.

Men hittar vi  ingen som vi känner skulle passa att  dela eller överta henne så kanske alternativet blir att låta henne få somna in. Men det känns ju inte bra alls att göra så med en fullt fungerande och frisk hund heller!

Hur ska vi lösa detta på bästa sätt för både vår kära hund och oss själva? Efterlyser förslag och synpunkter!

Hur går man tillväga vid ev överlåtelse eller delad vårdnad?