Jag var i lite samma situation och vi valde att skaffa en valp. Vi har vår åttaåriga pudelhane, som är en underbar hund i sina bästa år - fortfarande snabbast i hundparken och vid god hälsa. Vi ville ha en valp nu, för om vi hade väntat längre och han hade hunnit bli en gammal hund, och då hade det kännts lite taskigt att introducera en jobbig valp. Han har tagit omställningen med fattning och är mycket vänlig och artig mot det lilla yrvädret till valp.

Valpen är nu fyra månader, en liten tik, och hon är precis så underbar och utmattande som en valp ska vara. Att göra allt valpjobb är ju inte lättare den här gången, men man har ju erfarenhet från tidigare och kan ju lite. 

Det kostar inte dubbelt så mycket att ha två hundar, mycket kan de dela, men några stora utgifter, som veterinärvård, försäkringar och mat, dubblas rakt av. Vi betalar inte vår hundvakt mer för två hundar än vi gjorde för en, men med valp så blir det ju mycket oftare. Minsta tandläkarbesök eller shoppingtur kräver planering innan ensamhetsträningen är över. Men så är det ju även med en ensamvalp.

Och det är kollrigt att lära sig gå med två hundar i koppel. Det är ju inte så att jag kan ta med morgonkaffet på morgonpromenaden längre som jag brukade...

Överhuvudtaget så blir logistiken lite mer involverad. I staden vi bor får man tex ta med en hund på tunnelbanan, men inte fler, per person.

Vi hade gått i valptankar ett bra tag, men beslutade oss väldigt fort när vi fick chansen att få den här valpen. Därför känns det lite plötsligt i vissa avseenden.