Har en finsk lapphundhane på 7 månader, han har redan från början lärt sig allt otroligt fort och jag skulle säga att han är väldigt lydig. Inkallning har jag tränat mycket och det har inte misslyckats många gånger, oavsett vad han sysslat med i skogen så har han kommit när jag ropat. Till och med när han sprungit efter en fågel nån gång och jag ropat stanna så har han gjort det.
Häromdagen när vi var ute och han var lös så satte han nosen i backen och stack han iväg bortom synfält (han har alltid hållt sig så nära så han sett mig). Jag ropade såklart men han kom inte, jag skrek att han skulle få köttbullar (det bästa han vet) men han kom inte. Jag stannade för han brukar alltid bli skraj när jag gömmer mig, men han kom inte ändå. Tillslut var jag tvungen att gå mot hans håll och jag såg honom inte, efter några minuter såg jag han gå in i ett bostadsområde och jag fick lite panik. Antar att spåret tog slut där, för när jag gick mot honom med köttbullar i handen så kom han lunkades tillbaka.
Efter denna händelse så blev han kopplad, men jag tycker att det är synd för han älskar verkligen att springa omkring i skogen. Antar att det är tonårsperioden som gjort honom lite tuffare? Han lyfter på benet ooofta nu dessutom.
Hur gör man? Ska jag chansa och ha honom lös ändå eller ska jag träna inkallning i t.ex. en hundrastgård ett tag? Han vet ju trots allt vad jag vill när jag ropar, bara det att han sket totalt i det...