Jag vet att det är naturligt att rangordningen ändras i flockar, inte minst när man skaffar fler hundar.

Min äldsta, helt underbara tik som gjort att jag och flocken är vilka vi är idag har börjat få vika sig för yngsta tillskottet (2-åring omplacering). Absolut inga bråk, de kan äta ur samma skål alla om de skulle behövas Men den yngsta har börjat ”kaxa” sig, ställa sig mot min äldsta som att testa gränserna. Och det märks att min 6-åring viker sig. Hon vill inte ens försöka motsätta sig utan går bort. Låter soffan vara om ynglingen motsätter sig att hon skulle få tränga sig in.

Jag avbröt ynglingen i början men försöker låta bli nu, iaf lite. Vill inte skapa någon spänning. Min äldsta är den klokaste jag vet och hon får välja själv när det är dags att kliva av tronen. Och här är inga bråk, flocken är lugn. Men här är lite gnorlande ibland just nu, inget konstigt. Alla är lyhörda. 

Men det gör mig ledsen! Jag blir sentimental och sorgsen. Det var jag och min första hund mot världen. Hon var alfa i allt helt utan slagsmål, hon stabiliserade flockar och hunddagis och tillställningar med hundar. 

Kommer hon ens kunna stabilisera flockar/flocken när hon inte är alfa längre?

Någon annan som känner igen sig i sorgen?