Känner igen detta från bekantas historier.
En hade en liten tik som blev ”dement”, förvirrad emellanåt samt dålig hörsel. De valde att avliva efter något år när den bitit sin ägare av misstag en andra gång – inte för att de var rädda för den utan för hur skärrad hunden själv blev av vad hon gjort. Hon tog väldigt illa vid sig av att ha bitit sin älskade matte.
En annan hade en tik, som jag träffade ofta, som blev glömsk. Hon hade tidigare haft stenkoll på spår och dofter och saker. Hon kunde glömma vilken boll som kastats och var den var och stod glad men helt tafatt och förstod ingenting.
:)