Tack för svar! 

Han har visserligen aldrig varit ensam, men det är nog inte bara det som är problemet. Han blir även hemskt upprörd om jag exempelvis lånar ägarens toalett när jag är på besök, eller går ut genom dörren, trots att han har sällskap. Det är som om han inte vill "missa något". När jag tar med honom ut är det inga problem att ägaren är kvar. På samma sätt är han lite av en plåsterlapp på mig i allt jag gör här hemma och samma sak hemma hos ägaren. Jag har börjat sätta lite gränser, att han inte får följa med in i sovrummet etc utan stanna på tröskeln vilket han förstår och accepterar med visst missnöje. Han tenderar att lugna ner sig efter en stund när man exempelvis går på toa och för försa gången i går valde han att inte skrapa på dörren utan bara lägga sig utanför när jag var på toaletten, så jag tror att det går att forma honom. 

Jag tror inte heller att boendet är ett problem, snarast bristen på aktivitet i vardagen då hans ägare inte ger honom det utan mer har attityden att han är "jobbig". Dessutom ger hon efter när han gnäller eller skrapar på dörren och verkar inte klara att sätta gränser.

Med risk att ni blir uppröra är förklaringen till rasvalet (av ägaren) att hon föll för hans öron och blev "lurad" av uppfödaren som sa att det skulle vara en enkel och bra familjehund. Hon hade inte läst på något alls och vill ha honom som sin bebis...

Jag har tipsat henne om att regelbundet gå in och ut och ff a att inte hålla på och gulla och ge godis så fort han gnäller eller skäller. Kändes nästan som om hon förstod. Får se hur det funkar.

Tack igen!