Jag har - av olika anledningar - latat mig något fruktansvärt med all träning och aktiviteter med min hund, en Strävhårig Vorsteh. 
Jag vill ta itu med det igen, för både hans och min skull. Han är, som han alltid varit, lydig och duktig i allmänhet, men har blivit märkbart mer stressad, utvecklat hanhundsaggressivitet och jag ser att han är uttråkad.
Dessutom vill jag hitta bra aktiviteter och lämpliga kurser för min daghund, en lite uttråkad Sheltie som verkar vara mycket mer intresserad av bruksområden än typiska Sheltiesporter. 

Jag har noll koll på tränarna och kursställena i Helsingborg idag, och det verkar som att min förra tränare inte är aktiv längre. Jag kommer inte på vad hon hette i efternamn men Agneta i förnamn iallafall. Hon höll till ute i Hjortshög och jag gick kurser hos henne med flera olika hundar och hon passade mig perfekt. Jag ser det som väldigt viktigt att man klaffar med tränaren och dess metoder, annars blir det inte speciellt givande, IMO. 

Jag kan ju självklart googla och se vad som finns, men jag har ju ingen koll på de tränarna, så jag tänkte att det kanske finns folk som kan ge mig sina åsikter, erfarenheter och lite övergripande om hur just de träningsställena jobbar. Det kanske kunde ge mig en feel för vad som skulle kunna passa oss.

Jag är en bestämd person och pjoskar inte med hundar, så vissa skulle kanske påstå att jag är "hård". Jag kallar det inte hård, jag ser mig själv som saklig och att jag ser hundar som bruksdjur likväl som vänner, snarare än lekkamrater och gullegrisar. Lite svårt att förklara hur jag menar men jag är väl mer åt hållet jägare/arbetshundförare/osv, i sinnelaget helt enkelt. Typ att det inte är min grej att bara "leka" med hundar, utan jobba med dem. Hur jag än försöker beskriva det, kan det låta fel för vissa människor så jag får hoppas att det framgår hur jag menar. :)
Gymnasieläraretypen snarare än förskollärartypen...? Lol

Lite allmänt om mina hundar (jag ska försöka hålla det någorlunda kort... kort för mig iaf... haha);

JAKTHUNDEN; Min hund är en något äldre hane, Strävhårig Vorsteh. Vi brukade vara tämligen aktiva och han är jätteduktig inom många områden. Han har ovanligt låg jaktdriv och jag skaffade honom för att ha en aktiv hund att göra lite allt möjligt med, efter att ha haft diverse raser i mitt liv som inte riktigt passade mig. Vorsteh är min ras, förutsatt att jag inte har en hund som verkligen behöver just utpräglad jakt. 

Han gillar egentligen precis vad som helst, det har mer blivit utefter vad jag själv tycker är roligt. Han behöver inte specifikt just JAKT, utan är nöjd och glad med vad som helst. Extremt mångsidig, vilket var just tanken med min uppfödares tankesätt både i sin jaktavel och i beslutet att sälja en jakthund till en person som istället vill göra andra aktiva saker med hunden. Jag gillar personligen inte sporter som agility och liknande, utan mer "friluftsgrejer". 

Han älskar allt som har med nosarbete att göra, så vi har "spårat för skoj", utan någon riktig utbildning. På någorlunda korrekt sätt, men bara inte på en nivå som skulle ses som korrekt för en riktig spårtränare, skulle jag tro... haha 
Blod, personsök (han är inte rutinerad inom det alls, men har förutsättningarna, han hittar rätt) och var ute en del med Missing People för några år sedan. Han hade garanterat kunnat göra vad som helst, kompetensen finns där, bara inte utbildningen.
Vi skulle gå en kurs i nosework när han var yngre, det bara inte blev så pga omständigheter i mitt liv. Han hade garanterat älskat det.

Han tycker att lydnad är skitkul också... ALLT är skitkul. 
Han passar bäst för sansade och krävande aktiviteter eller intensiv fysisk aktivitet, för att hålla hans rasenergi på en konstruktiv nivå. Då är han guld. Det är så synd att vi bor i Skåne, annars hade vi kört drag. Lite krångligare här nere. Weightpulling är inte alls samma sak så jag tror att det blir lite fel för en lättbyggd fågelhund. Jag kanske har fel? Har funderat på kärror men det känns bökigt. Jag borde kanske ta upp min inlines-åkning igen, var bra i tonåren men nu är det måååånga år sedan. Han bär ofta ryggsäck och gillar det.

I övrigt hänger han med på allt och är bra i alla omgivningar. Med på fisketurer i båt, vandrar, friluftsliv öht men är nyfiken och glad i stadsliv också. Komplett ointresserad och lugn bland människor, så han är väldigt lätt att ha med sig överallt.

Enda problemet är hans jäkla hanhundsaggressioner men det är mitt fel, jag har låtit honom bli stressad av underaktivitet, men vi jobbar på det. Jag har haft griniga hanar förut, hade en väldigt vass storpudelhane och haft en hanhundsskarp Amstaff och de funkade ändå fint på kurser, så jag ska bara få det lite mer under kontroll med min grabb nu innan jag vill gå kurs. Jag vill inte störa andra.
(Jag låter honom såklart inte göra utfall, men det psykiska lugnet vill jag ha tillbaka på en mer stabil nivå först). 

Planerna är nosework och ska försöka fixa till ordentliga spårkurser också. Jag hade velat ta det ännu längre, jag är väldigt intresserad av t.ex. likhundsträning etc men det är isf en grej långt fram i tiden. En sak i taget.

VALLHUNDEN; Sen lite kort om daghunden (där jag är rätt nollställd för vad för utbud som öht finns för en Sheltie utan intresse för typiska sheltiesporter);

Hon är ingen typisk Sheltie. Jag har väldigt lite vana av vallhundar, för jag är helt enkelt inte så överdrivet förtjust i vallbeteenden. Men nu har jag iaf en yngre Sheltie-tik som daghund sedan ett par år tillbaka. 

Hennes husse gör ingenting speciellt med henne, det är hans första hund och han har inte haft något att göra med hundsport. Hunden är inte direkt märkbart stressad på något sätt, men jag känner att hon är lite uttråkad. Han har pratat om att gå kurs i nosework eftersom hon är väldigt intresserad av nosarbete, men det har inte blivit av än bara. Hon och min Vorsteh har nästan lika starkt spårdriv, något jag inte sett hos många shelties. 

Hon har inget intresse för "typiska sheltiesporter", det har jag märkt tydligt. Hon gör vad man säger, men tycker inte att det är roligt. Min Vorsteh är  "JAJAJA, FAN VAD KUL!" med hinder, tricks, allt sådant. Sheltien ser mest omotiverad ut och blir inte engagerad hur mycket man än försöker få upp hennes energi och leklust. Så det känns inte som att det är något för henne. Dessutom är hussen noll intresserad av sådana aktiviteter. 

Öht känns det som att hon är mer brukshund än sällskapshund, hon vaknar till liv när hon får följa spår eller ser vilt, och verkar ha en del vallinstinkter även om jag inte direkt kunnat testa ordentligt - jag vill ju inte släppa henne hej vilt efter vare sig vilt eller stadsduvor... :S 
Men hon faller automatiskt in i vad jag uppfattar som typiska vallbeteenden så fort hon är lös - specifika mönster i hur hon rör sig runt i omgivningen, vaksamhet och uppmärksamhet skjuter i höjden och hon vallade mina kattungar konstant senast jag hade kull. (Jag föder upp raskatter). 

Jag tror att hon hade uppskattat vallningsaktivitet, men jag har verkligen noll koll på vallhundsvärlden och var det finns möjligheter (OM det ens finns) att känna på den typen av aktivitet. Jag har sett att det finns utomlands, typ "drop-in" vallställen, och jag tycker mig komma ihåg att jag sett att det finns sådana ställen i Sverige också, men jag är osäker. Någon som vet? Eller vet var det kan finnas kurser i annat fall? Men hussen har inget intresse av det, det är jag som tror att det kunde vara bra för henne, och är villig att lägga lite extra tid på det och ta henne dit, om han inte vill göra det. 
Vilken typ av aktivitet som helst egentligen, som är lite specialiserad för vallhundar eller kunde passa en vallhund. 

Utbudet blir lite snålt när man har en sheltie som verkar ha noll intresse för det man i allmänhet gör som hundsport. 

Nu blev det långt iallafall... :P Men jag hoppas att någon har lite tips eller tankar för aktivering av vallhunden, plus lite feedback om hundkurser i allmänhet i HBG :)

(Jag har tillgång till bil så jag kan ta mig en bit härifrån men inte alltför långt. Daghundens husse har inte bil så han kan bara hålla sig inom stan (dock kan vi ju samåka om vi skulle gå samtidigt på någon kurs), men om det är något så pass unikt som vallning, kan jag tänka mig att ställa upp för att ta henne dit oavsett hussens intresse, för hundens skull).