Jag har en bichon blandras och ja jag känner absolut igen det beteendet.

Min var värst som unghund när han bara sov i bilen/buren som valp.
Så fort vi saktade ner eller parkerade så kunde han låta i glädje gny att få komma ut. Var pinsamt om nån åkte med men vi blev vana vid det.

Sen liksom bara försvann problemet när vi åkte mera och körde mycket på platser med korsningar etc där vi körde lugnt utan att han fick komma ut. Eller så stannade vi snabbt första gången så han fick gå av sig och sen var det inget mera om vi stannade på flera platser oftast. Med åldern så försvann beteendet.

Tror det är värst om man kör precis samma varje dag, då vet de vad som händer och blir uppjagade mera eller uttråkade.

Nu börjar min bli gammal och har snarare börjat tok yla och gny när vi åker ifrån en plats, jag har försökt med täcken och lägga gömd godis i buren eller allt möjligt som kan vara orsak tex om han fryser eller ska tänka på annat men icke.

Främst händer det när jag åkt till en hundrastgård i närheten med bilen och han gör ingenting dit, men när vi åker hem så blir han tokig i att låta som är jobbigt för mig som kör.
Provat att stanna på fler ställen efteråt men han låter och pratar väldigt i bilen så jag vet inte vad han får för sig.

Han kan vara lugnare i sele som sitter fast i bilbältet än han är i buren men inte alltid.

Annars en mycket tyst hund så tydligen ska de låta mycket för något.
Hade igentligen föredragit skall vid lek istället men vad gör man.