Hej!
Till att börja med vill jag säga att jag såklart vet att jag har eget ansvar när jag köpte hund, att kolla upp att allt stämmer osv, men detta är vår första hund och det är inte lätt att veta allt från början. Så vill inte ha några påhopp.

Hursomhelst. Vår familj har en blue merle bordercollie med blå ögon, han är nu 1 år gammal. Vi köpte honom från en uppfödare som avlar bordercollie för sällskap och blev garanterade att valparna inte skulle ha någon vallinstinkt. Detta eftersom de avlat sällskapshundar i många generationer och ingen av hundarna de fött upp har visat några tendenser till vallning. De skulle heller inte vara stressade som vanliga bordercollie utan vara lugna familjehundar och det var detta vi var ute efter. Vi är inte intresserade av att träna och vi har inga får att valla utan bor i lägenhet. Eventuellt skulle vi vara intresserade av att ta med hunden på utställning någon gång och se om det passar oss men vallning etc är inte vår grej. Detta var vi mycket tydliga med när vi pratade med uppfödaren och de sa att det är precis det man inte behöver göra när man köper sällskapshund från deras uppfödning. Hundarna skulle vara lugna med bra av och på knapp.

Detta stämmer inte alls på våran hund. Han vallar ALLT. Barnen, andra hundar, cyklar osv. Vi har honom alltid i koppel på grund av detta. Han har också nypt barnen när han vallar dem och även om det inte varit något allvarligt så blir vi ju naturligtvis både arga och oroliga.

Han har alltid krypit och stirrat på bilar, lägger sig ner när de kör förbi osv. Vi trodde först att han var rädd för bilarna men har fått sagt till oss att också detta är ett vallbeteende som kallas Ay, att han smyger på bilarna för att han tror att det är får typ.

Han är heller inte det minsta lugn varken inomhus eller utomhus utan fruktansvärt stressig och detta stressar även oss, vi känner att det aldrig är riktigt lugnt hemma utan han är liks alltid igång, manisk typ. Biter sönder saker hemma och skäller på andra hundar vi möter ute. Detta är helt enkelt inte en energinivå vi var beredda på eller önskade när vi köpte hund.

Vi fick också uppfattningen av uppfödaren att hunden hade stamtavla och fick med oss ett papper där alla släktingar står osv. Vi misstänker nu att detta inte alls är en stamtavla utan bara något de skrivit ihop själva. Är därför tacksam över om någon kan lägga ut en bild på hur en "riktig" stamtavla ser ut så vi kan jämföra med den vi har och se om den är äkta.

Vi känner oss helt enkelt lurade och tycker inte att uppfödaren varit ärlig vid försäljningen. Vi tycker jättemycket om vår hund och han är otroligt vacker, men som sagt, inte vad vi förväntade oss. Och vi betalade 18 000 för honom (svarta valparna i kullen kostade 15)och det är helt ok, men om han nu inte har en äkta stamtavla så känns det som alldeles för mycket pengar. Även om han har en unik färg.

Vi funderar nu på att omplacera honom så han får ett hem på landet där han kan springa lös och kanske valla. Det gör ont i hjärtat att ens tänka tanken men jag tror det är det enda rätta, för både honom och oss själva.

Nu till våra frågor:

Hur går man tillväga för att hitta ett riktigt bra nytt hem? Vi vill inte att han ska behöva bli en vandringspokal utan att nya hemmet ska bli för alltid. Är det bättre att kontakta ett hundstall eller göra det själv?

Kan någon lägga ut en bild på hur en äkta stamtavla ser ut?

Kan man på något sätt få pengar tillbaka från uppfödaren eftersom de sysslat med falsk marknadsföring både vad gäller hundens temperament men kanske också då vad gäller stamtavlan, som vi misstänker är oäkta?

Kan någon tipsa om en bra uppfödare som föder upp bordercollie för SÄLLSKAP? Jätteviktigt att det är en seriös uppfödare så det inte blir likadant igen. Vi vill kunna träffa både mamma och pappa och gärna tidigare valpar de fött upp för att se att de har det temperament vi letar efter. Vi vill ha en långhårig hund. Färger som är intressanta är blue merle, red merle och brun. Vi har ingen brådska utan kan vänta på "rätt" hund som har både det temperament och utseende vi är intresserade av.

Det är jättetråkigt detta för vi älskar ju vår hund, men tyvärr är han fel för det liv vi kan erbjuda och det känns snällast mot honom själv att han får komma till någon som kan ge honom den aktivitet och träning han förtjänar.