Förresten, två av mina daghundar har/hade HD, båda är/var jaktlabbar. Den ena, en nätt tik, hade C på åtminstone ena höften. Hon gick i och för sig inte jättehårt men jagades aktivt med i flera år (utan att husse var så värst pysslig med henne) utan problem. Hon blev bara sex år men det berodde på cancer, inte höfterna.
Den andra, en rätt rejäl hane (för att vara jaktlabbe) har uppskattningsvis C/D på höfterna. Han är röntgad i Irland, de har inte riktigt samma avläsningsmetod som vi så det är lite ungefärligt.
Nu vid nio års ålder har han problem lite varstans men han har gått hårt hela livet, de första tre åren bodde han dessutom utomhus i en hundgård med ett oljefat som enda skydd.
Det sliter rejält på dem med jakten så jag tror mycket väl att det kan bero på det att kroppen faktiskt är nästan slut på honom.

En riktig solskenshistoria är väl annars Jenny Damms border collie Lotus. Han hade C-höfter men hörde till absoluta eliten i agility i många år och vann dessutom VM.
Att ta hand om sin hund ordentligt med rätt typ av träning, hundfys, att hålla den smal, ge ett bra foder och ev tillskott är A och O för att få en hållbar hund, oavsett HD-status och ras.

Lycka till nu nästa vecka hos veterinären!