Jag har läst mycket om skygga hundar, men här kommer ändå en ny pågående händeslutveckling som vi står helt handfallna inför. Vi hämtade en 20 veckor gammal urgullig blandras hanvalp Schäfer / Amerikansk Varghund för ca 3 veckor sedan, Alfonso. Han är 110 % förtrolig till sin Matte, vår 15 åriga dotter, som har honom som i ett trollspö. Lyssnar, går fint i koppel, rumsren, tränar, apporterar mm. Helt enkelt en dröm att se. Problemet är att efter nu precis tre veckor hos oss så ger han inte så lite som en gnutta tilltro till någon annan familjemedlem. Ingen annan än vår dotter kan sätta på honom kopplet, gå ut med honom, torka hans tassar, ens gå nära honom inomhus. Han är extremt rörelse- och ljudkänslig för allt och alla när dottern inte är hemma. När jag jobbar hemmifrån och vår dotter är i skolan så kan jag bara locka ut honom på tomten för att göra sina behov, men inget annat. Det känns inte juste mot hunden att inte kunna ge hunden lek, promenader, motion och bus. 

VAD GÖRA?