Jag hade cockers och även en welsh springer spaniel innan jag av en slump halkade in på den ras jag sedan blivit trogen, flatcoated retriever.

En cocker ser ju gullig och närmast sockersöt ut men utseendet kan bedra. Det är ingen gullegullhund utan i botten en rätt hårdför jakthund även om jaktegenskaperna delvis avlats bort med tiden. En bra cocker är vänlig, positiv och nyfiken och har sannerligen en egen vilja och behöver en fast hand för att inte ta över showen - det är i alla fall min uppfattning.

Cockern är rörlig och behöver aktiveras med minst promenader i rask takt ca en dryg timme + ett par tre halvtimmar därutöver. Nosarbete är roligt så att gå en viltspårkurs och sedan lägga ut blodspår lite då och då brukar vara höjdpunkter. Det är lättlärda hundar så att jobba lite med trixövningar är skoj.

De cockrar jag hade var ärligt talat rätt jobbiga att ha i koppel och trots idog träning och fostran kunde de dra till och dra iväg. De är starka trots sin relativa litenhet.

Och ja, pälsen är ett kapitel för sig. Den kräver jobb om det inte ska bli tovor och trassel.

Jag vet vid närmare eftertanke inte om jag riktigt kan förorda cocker eller ens någon hund för ett par så gamla om än just nu pigga personer som dina farföräldrar. Saker och ting kan snabbt förändras i den åldern, vilket jag själv har upplevt i min familj.De verkar heller inte ha tidigare erfarenhet av att vara hundägare. Förstår de vilket dygnetomjobb man åtar sig när man tar hem en valp?

Varför inte bli hundvakter åt en snäll vovve som behöver en dagmatte eller daghusse? Då har man hund i sitt liv men inte det totala 24/7-ansvar som följer med ägandet. Många hundägare skulle nog vara glada över att få sin placerad så under dagarna.