Jag håller med aenima, ta det lite lugnt. Vad är han för typ av hund, både vad avser ras/er och som individ? Det är tex ofta skillnad på att motivera en vinthund vs en terrier trots att båda hundtyperna är lite egensinniga och självständiga. Vad har han för bakgrund? Även där är det skillnad om man jämför en otränad hund som har varit gatuhund eller om den är otränad för att tidigare ägare helt enkelt inte tränat något.

Så - låt honom först landa ordentligt och skippa de flesta krav och kommandon i början även om vissa saker givetvis inte är ok. Det är skillnad på att inte kunna/förstå ett visst kommando mot att utföra något "förbjudet" (som att äta upp familjens katt ).

Lekutveckling kommer senare och där finns massor att jobba med men ofta handlar det om att "tänka utanför boxen". Ta reda på vad han gillar, oavsett om det är någon traditionell belöningsmetod eller inte. Min första terrier älskade att busa med min ena daghund - när hon varit duktig fick hon springa bort till Krasse en stund.

Min nuvarande tycker att det är jätteroligt när matte "busar till det" så där kör vi mycket sånt. Hopp och skutt och allmänt trams.

Sen så finns det hundar där man aldrig lyckas hitta en BRA belöning. Vissa raser och individer är jättesvåra. Där kan man kanske bygga upp någon form av "ömsesidig respekt" där man inte kräver mer än vad hunden kan tänka sig att ge. Naturligtvis kan hunden inte få göra som den vill men man skippar finliret.

Med min ridgeback var det med andra ord tillräckligt ATT hon satt, inte HUR hon satt! Om hon sen satte sig med ryggen åt mig så fine, hon satt i alla fall. Körde vi sök så räckte det med att vi var överens om att det var just sök vi höll på med och vilken sida av stigen hon skulle vara på, resten fick hon sköta själv. Utförde hon mina grundkrav så slapp hon detaljerna.

Såna hundar är knepiga men ganska kul på sätt och vis för man lär sig MASSOR av hundträning och hantering!

Men som sagt, börja med att ge det tid!