Hej!

Min cockerhane på 5 månader är superrolig och glad, men ju mer jag läser om passivitetsträning blir jag orolig för honom. Han har två större problem jag vill adressera och skulle behöva lite tips och råd om tillvägagångssätt. Jag känner mig något begränsad av honom, eftersom han alltid svansar efter mig i hopp om att det ska hända något kul eller dyka upp godsaker (är min teori). Han kan ligga i den djupaste sömnen men om jag reser mig upp så tittar han upp och följer oftast efter, oavsett vart jag går. Jag förstår ju på ett sätt att han alltid vill följa med till köket eftersom det är där maten finns. Men så det är nu måste jag hålla mig stillasittande större delen av dygnet för att han ska komma till ro och vila/sova den tiden jag anser han behöver. Gör jag det ligger han oftast och sover eller vilar, men jag skulle gärna vilja leva mitt liv som vanligt (typ kunna plocka undan eller vika tvätt) utan att han är beroende av mig för att slappna av. Han behöver lära sig att tolerera att ha lite tråkigt, upplever jag, men vet inte riktigt hur jag ska gå till väga.

Sedan har han ett beteende som oroar mig mycket, och det är att han kan inte alls hantera frustration. Han är en extremt social hund, vilket jag fullkomligt älskar hos honom, men han kan inte hantera sina känslor när han inte får hälsa på en hund/människa som han får kontakt med (kommer riktigt nära alltså). Vi bor mitt i stan och stöter på många hundar och människor på varje promenad och oftast går det bra. Vi tränar kontakt varje gång vi går ut och med lite avstånd från både folk och hundar går det riktigt bra. Han kan vända sig om och titta glatt och vilja hälsa, men sedan gått vidare med mig utan at ställa till med en scen. Vi har även börjat smått med skvallerträning, som jag hört ska ge bra effekt. MEN om kontakt har skett börjar han sprattla och gny frenetiskt. Exempel: igår träffade vi hans bästis i parken, och de skulle självklart få leka lite med varandra. När jag håller i honom för att avkoppla så får han ett sådant frustrationsspel och biter efter mig (inte hårt alls, men det var inte lekfullt). Han klarar inte av den där lilla stunden av att inte få leka eller hälsa, och blir superstressad. Samma sak om jag inte låter honom hälsa på en människa som vill hälsa på honom. Jag är orolig att hans låga tolerans för frustration eventuellt kan leda till aggressivitet i framtiden om jag inte tacklar det. Så hur hade ni gjort?

Han är en hund som är rätt ”hyper” av sig, men det är ju inte så ovanligt bland Cocker. Han leker väldigt vilt och han får sina bit/morrfnatt som valpar får men inte alls lika ofta och mycket som när han var mindre. Många har tipsat om att hålla i honom mjukt och bestämt tills han somnar eller blir passiv, men det har han INTE hanterat väl utan stressen och paniken har varit rejäl då. Därmed har jag istället försökt ignorera honom och satt mig så han inte kommer åt och då har han lekt lite med en leksak istället och sedan lugnat sig och slutat bitas. Men räcker den taktiken, eller blir det snarare så att jag inte på riktigt attackerar ”stressen” eller lär honom passivitet?

MVH
Nojig Hundmorsa