Min Samojed är vad jag brukar kalla "väldigt bra med valpar" vilket betyder att han är väldigt passiv och låter valpar (även vid första mötet) göra i princip vad de vill. Bita, dra, hoppa, jucka... You name it. Valparnas ägare blir ibland lite generade och försöker säga till sin valp, men valpar är valpar. Min hund säger till om valparna är för på, och då är det ofta först en varningsmorrning, sedan ett halvskall och till sist ett varningsbett i luften, allt med ett plötsligt stelare kroppsspråk än innan. Valparna lär sig oftast dessa signaler väldigt fort.

Jag är själv helt 100 på att hundar behöver lära sig det sociala av varandra. Som ägare ska man se till att det är balanserade och icke-aggressiva hundar, men i övrigt bör det vara ganska fritt. Valpar går efter speciella reglar, vilket jag tycker mig läsa i ditt inlägga (att dina hundar inte säger till även om de är besvärade), och det är helt ok. Om de inte säger till så är det inte SÅ jobbigt att de vill ha bort valpen. Att ge dem lite av en fristad i soffan är dock ingen dålig idé. 

Vad som kan vara viktigt att hålla koll på är när dina vuxna säger till. En tillsägelse kan se fruktansvärt våldsam och plötslig ut, men den borde vara över på ett ögonblick. Om dina vuxna följer efter valpen och fortsätter "säga till" så bör du sära på dem.

Vad gäller maten ska du nog separera om hundarna vaktar då det är rätt onödigt att de kommer i bråk över det. Att träna bort matvakt är en helt separat fråga. Om du kan så ge valpen mat först, och ge sedan de vuxna. Medan valpen äter kanske de vuxna hinner äta upp, och om inte skulle du själv kunna distrahera valpen tills de är klara.