Halloj. Nu vänder jag mig till er som har både sambo och hund. Jag har alltid haft hund, dock aldrig tillsammans med någon. Jag skulle gärna vilja höra hur ni tänker när åsikterna samt träningsmetoderna skiljer sig gällande hunden.

Jag har alltid haft hund, använder mig endast av mjuka metoder och vill forma min hund till en harnonisk individ med fungerande "av och på knapp".

Min sambo har även han haft hund förut, men som jag har förstått det så har det handlat om kortare tid. Han har alltså inte ägt hunden så länge.

Hur som helst, nu har vi köpt en hund tillsammans. Innan hundköpet var vi överens om att bland annat : 

• Använda oss av mjuka metoder, dvs. fostra med kärlek och beröm och inget Cesar Millan-trams!


• Inte säga Hejdå till hunden när vi lämnar hemmet, utan istället göra det till en naturlig del i vardagen att vi kommer och går genom ytterdörren.


• Motionera/aktivera tillsammans för att bygga relation, samt anpassa aktivitet efter hunden. 

Ja, då står vi här. Sambon vill visa hunden vem som bestämmer, han säger hejdå och ger hunden godis när han lämnar hemmet. Och han har dessutom inte rastat hunden en enda gång under de veckor som gått. Tilläggas bör kanske att vi tog en omplaceringshund, ca 1,5 år gammal. Nu har han även fått för sig att han under vintern ska ta med hunden till jobbet på dagarna. Jättebra, kanske ni tänker. Grejen är bara den att han jobbar utomhus och använder sig mycket av skoter, han tänkte då att hunden ska springa med skotern hela dagarna. Jag har sagt nej, och givetvis har jag nu en sur sambo.

Så, ni som har varit i samma sits. Hur gör ni? Kompromissar?