Oj, träningsfråga och individuellt tror jag, när hon var valp skällde hon på sparvarna i hängrännorna, och även idag kan hon väl få för sig att småboffa lite åt en sparvflock om hon har tråkigt och är på det humöret. Normalt är de dock ointressanta.
I skogen är det skogshöns som gäller. Hittar hon inga kan hon väl dock gå över i att jaga sork istället, men helt klart ett andrahandsval.

Hon hittade en mård som sköts för henne nu under hösten också, så såna "duger" också.

Tror det är så här... de har det i sig att söka och skälla på fåglar och hårvilt i träd, men det som förstärks, dvs det som skjuts för dem, blir intressantare. De är också fullt kapabla att göra skillnad på fåglar och fåglar. Vi har frigående höns på tomten och de ger hon attan i och håller inte heller på och skäller på, men då började vi ju också från hon var 8 veckor att låta henne vara med dem och såg till att hon betedde sig bra runt dem.

Misslyckas man med att skjuta rätt fågel för dem blir de inte bra jakthundar, men jag tror inte att de blir olyckliga hundar för det, bara de får utlopp för jaktbeteendet (lös i skogen, söka och skälla fågel/annat lämpligt vilt).