Jag tror att man blir så bunden som man låter sig bli. Vissa blir så bunden av hund att de inte ens kan gå på bio en kväll för att de mår så dåligt över att lämna hunden ensam den stunden. De brukar inte skaffa ny hund när den första är borta, för de orkar helt enkelt inte med det.

Jag och min man har just nu sex vuxna hundar (och en nyfödd valp). Jag hade två hundar när vi träffades en gång i tiden och ganska snart så skaffade han sig en egen hund. Sedan dess så har vi alltid levt med hundar i plural. Vi känner oss inte alls bundna. Visst, vi åker inte på utlandssemestrar (beror inte på hundarna utan på att vi inte har råd), men på sommaren hänger alla hundarna med när vi åker ut med husvagnen. En gång om året bor vi på hotell, vilket är i samband med hundutställningen i Stockholm (Älvsjö) och då tar vi med de hundar som vi ska ställa ut (2-3 brukar det bli) och resten placeras ut till våra föräldrar och en brukar få bo på hundpensionat.

Vi känner oss inte bundna av att ha hund, men vi kan också lämna hundarna hemma om vi ska bort några timmar.