Ni som behållit valpar ur kull, hur har det gått med rumsrenhetsträningen för er sen?

Lite mer info (och självömkande): 
Jag har försökt få kullen att bli ”rumsren” (hålla sig till ett eller flera områden) men misslyckats fatalt, men nu flyttar de flesta nästa vecka och kvar blir två valpar som ska stanna här. De som får hem sina valpar får ju en ”nystart” när det gäller rumsrenheten. Men hur har ni upplevt det som försökt bryta en vana hos valpar som gjort sina behov överallt? Jag är rädd för att det ska eskalera, att de får det på rutin och att det blir en jätteutmaning för mig här hemma. Jag har skrubbat extra rent där de bajsat och kissat där det inte alls är hållbart att de fortsätter med det. Håller de ”godkända” platserna bajsvänliga (men hygieniska såklart) och flyttat dem dit. Nu när de börjat springa in och ut genom altandörren försöker jag hålla dem ute så länge att de bajsat ute innan de går in och berömmer såklart och så. Jag har verkligen försökt att hjälpa dem att åtminstone skilja på matplats och bajsplats, och det är smarta och välutvecklade hundar som lärt sig mycket och imponerat – förutom just med avföring. Jag har inte bara försökt för min egen skull utan för deras skull; det finns ju en naturlig instinkt för dem att vilja bajsa på annat ställe och jag har bejakat det för att det ska vara hygieniskt och sunt för dem. Jag har sysslat mycket med berikning och har skapat trygga och fantastiska valpar till köparna. Så jag har inte legat på latsidan, så vad som gick snett vet jag inte. Det finns ingen röd tråd i var de väljer att göra sina behov. De mår bra, är superlyckliga, ser friska ut och jag har fått beröm för hur välmående, glada och trygga de både ser ut och beter sig. 

Jag förstår självklart att det är tålamod och att vara förutseende och att räkna med några extra månader (minst.... jag föreställer mig flera år om jag ska fortsätta misslyckas som jag gjort hittills). Men jag målar fan på väggen och behöver lite bollplankande. Tipsa mig, berätta era erfarenheter, eller bara tyck synd om mig åtminstone (haha). Men bland annat är det en heltäckningsmatta på ovanvåningen och ett lite ömtåligt parkettgolv i hallen som jag måste försöka rädda här. På nedervåningen har jag valt att lägga (temporär) våtrumsmatta och tidningar överallt när jag insåg att det inte går att få dem att hålla sig till vissa utvalda områden, men inte velat täcka heltäckningsmattan där uppe med tidningar/hygienunderlägg för att de då kanske skulle tro att det också är en toalett... så jag har skrubbat och städat med mattvättmedel och ångat mattan varje morgon. De springer runt i huset på nätterna och bajsar och smetar ut avföringen på båda våningsplanen. Det är så man blir gråtfärdig.

Jag vet att de är små och att de inte kan hålla sig, misstolka mig inte som naiv, men att de skulle kunna låta bli att bajsa invid matskål och i bäddar och alla rum och vrår åtminstone. När de är 3–4 månader iaf. (Min första hund som jag köpte som valp blev helt rumsren på två veckor tror jag, men jag förväntar mig inte stordåd igen.) 

Jag visste vad jag gav mig in på när jag tog en kull, det kom inte som en överraskning och jag är inte en sån som är naiv. Men för att avrunda och sammanfatta mitt gnällande: Jag är rädd för att de två valparna aldrig ska sluta se hela huset som en stor toalett. Finns det något jag ska tänka på för att hjälpa dem?