Jag har velat ha hund i större delen av mitt liv och nu har jag äntligen fått en fin valp som är 8 veckor, lugn och snäll. Valpen lär sig fort. Första nätterna med henne var jobbiga, jag är ensam med hunden så det har varit påfrestande att springa ut med henne från femte våningen varje natt. Om dagarna får jag en grov ångestkänsla, jag undrar om jag verkligen vill ha hund, om jag är en hundmänniska, om detta är rätt för mig. Jag tror den starkaste känslan är att jag känner mig begränsad men också att jag är osäker på om jag kommer klara av detta själv, det är många år jag ska ha hund och just nu saknar jag bara mitt gamla liv med rutiner. Förstår också att detta låter banalt eftersom jag borde vetat detta innan jag fick henne, och det har jag, men det blev så påtagligt när det väl blev en förändring. Mår så fruktansvärt dåligt och har spenderat två dagar med att gråta hela dagarna. Just nu önskar jag bara att valpen var 7 år gammal istället för 8 veckor.. Jag kanske inte är en hundmänniska bara?