Hej!

Jag har en valp på 3 månader, blandning av pudel och wheaten terrier. Han är väldigt bunden till mig. Jag bor tillsammans med en sambo, men trots detta kan jag inte lämna lägenheten (eller ens gå och duscha) utan att han piper, kissar, ylar eller stressbiter min sambo. 

Detta är psykiskt ganska påfrestande. Om han inte ens kan vara med min sambo - hur ska han kunna bli passad av någon annan? Han har för övrigt aldrig varit ensam hemma, mer än max 3-5 sekunder som jag går utanför dörren för att träna honom på att dörren öppnas och stängs, och det är en del av livet.

Jag har 95% ansvar för hunden och jag vet att problemet säkert hade lösts om valpen fick en starkare relation till min sambo - but it takes two to tango och jag har inte mycket att säga till om där.

Detta är min första egna hund, och han är fantastisk i övrigt (förutom alla valpefasoner och mina fasansfulla "Är detta normalt, har jag förstört honom, kommer han bli en problemhund" 🙈).

Min fråga är helt enkelt - Är detta normalt för en valp? Kan det vara att det blir bättre med åldern? Hur ska man hantera detta? Jag måste ju trots allt duscha, och av och till springa på ärenden. Är det någon som haft samma problem och där det löste sig?

PS. Påbörjar valpekurs nästa vecka. 

Tack på förhand