Hej igen. Har man bara en bra maskin och viljan att lära sig så kommer du säkert klara av trimningen. Jag rekommenderar Oster eller Andis - vi har själva den senare, som vibrerar mindre. Vi hade innan den en billigare Moser Rex, men den fungerade inte alls på Amrisens mjuka päls, så satsa på kvalitet om du köper en Amris. Det går ju även att lämna bort om man någon gång inte känner för att klippa själv, men räkna med att det kostar närmare 1000kr beroende på var du bor. Kanske ännu dyrare i större städer. Apropå öronens insidor så måste man nog klippa dom även på Cavalieren, eftersom den har hängande öron med rätt mycket hår.

Ja, en Cavalier är lättare att äga än en Cockerspaniel och en Amris (Amerikansk Cockerspaniel) är något lättare att äga än en Cockerspaniel (den engelska, som det är ännu mera jakt i), även om skillnaden inte är lika stor som mellan Cavalier och Amris. Jag har däremot aldrig hört talas om att någon Amris fått plötsliga raseriutbrott och attackerat någon. Låter mer som en olämplig ägare i mina öron, men jag vet inte. Min erfarenhet av Amris är att det är snälla, glada hundar som älskar alla människor, precis som Cavalier. Inte mycket till vakthund någon av dom med andra ord.  Däremot har jag sett flera som är rädda av sig, så tidig socialisering är att rekommendera. Kanske gäller detta även Cavalieren... Så dessa plötsliga raseriutbrott kanske kan bero på att någon rädd individ känt sig trängd när någon kärvänlig människa plötsligt velat klappa en okänd hund? Deras söta utseende gör ju att många kommer fram när man är ute och vill klappa...

Bifogar en länk till den Engelska Cockerspanieln, så du kan läsa om skillnaderna jämfört med Amris:  https://skk.se/sv/kopahund/hundraser--annonser/cocker-spaniel/

Nej, för en frisk person är det inga problem att orka hålla emot en Amris, men den är starkare än man kan förledas att tro av dess storlek. Speciellt jämfört med Cavalieren. Men Amrisen kräver, som sagt, mer aktivering än en Cavalier pga. att den är större. Men jag tycker inte att Amrisen är någon svår hund att äga. Vi hade inga problem alls med vår. Det är som sagt en glad hund som vill vara med sin familj och hänger med på allt. Pga att Amrisen är lite större så är den ju även lite tåligare och jag upplevde den inte som särskilt känslig. Men det finns å andra sidan ingen anledning att vara hård mot sin hund. Amrisen var väldigt lättlärd och älskade när man jobbade med den och lärde den saker. Jag skulle gärna skaffa en Amris igen, men det är främst pälsvården som gör att vi överväger en Cavalier den här gången, pga att jag har problem med nacke och rygg som trimningen sliter rätt mycket på. Det tar ändå lite tid att klippa en Amris... Men bortsett från det skulle jag gärna äga en Amris igen. Jag älskar rasen, lika mycket som den älskar sina människor. Men detsamma gäller Cavalieren, så den är inget sämre val på den punkten. Det handlar nog mer om vad man vill göra med sin hund, hur mycket man vill aktivera den, eller om man enbart vill ha en sällskapshund.

Angående att det är mera jakt i Amrisen så var det inte heller något som störde oss. Visst, hon hade ett intresse för fåglar, men vi kunde ha henne lös när vi gick i skogen. Hon stack aldrig iväg för att jaga på egen hand, utan följde oss och var lydig. Nu kan jag ju inte svära på att alla Amrisar är som henne. Det kan ju hända att andra individer är mer benägna att dra iväg på egen hand och jaga.

Bifogar ytterigare två länkar, till Amerikansk Cocker Cirkel: http://www.amerikanskcockercirkel.se/

och Cavaliersällskapet: http://www.cavaliersallskapet.net/

så kan du läsa mer om dessa raser. Lycka till!