Jag har velat skaffa hund de senaste två åren, men aldrig kunnat lösa första tiden med valp. Eftersom att jag bor ensam så hade det inte spelat roll om jag tog ut hela min semester, för det räcker ju inte. Valpen är ändå för ung för att vara ensam eller börja på dagis. Så nu under pandemin lade vårt företag om och när det verkade bestå så diskuterade jag detta med min chef och mina kollegor. Jag fick OK på att jobba hemifrån på heltid under en period. 

Iaf, jag hämtade valpen en söndag och jobbade from måndagen. Det var kanske inte helt lätt med alla möten som en har, då valp skall kissa konstant. Men som tur var var det semesterperioder och mötena blev färre och färre. Jag valde att ta ut sen semester just för att jag ville arbeta första veckorna. På så vis fick valpen väldigt tydlig rutin och matte var rätt passiv. Jag kunde inte bevaka henne konstant, inte heller ge henne 100% uppmärksamhet. Vilket jag tycker är sunt. Hon har fått fruktansvärt mycket sömn och lugn o ro. När jag är tillbaka från min semester så är min valp ca 17 veckor. Blåsan är lite större och hon är rätt bra på passivitet. Som sagt, jag tycker det fungerar bra. Det enda som är svårt är om man sitter i ett möte och valpen blir lite rastlös och försöker få igång en, blir bajsnödig eller dyl. Men så fort hon är lite äldre så är det ju enklare med kiss/bajs och att aktivera henne/trötta ut henne på ett annat sätt. Jag tycker iaf att det har fungerat bra även om första veckorna med heltidsjobb och valp var sjukt tufft! :D