Hej! Tack för ditt svar. Du har nog rätt. Jag är bara så rädd att om jag tillåter detta beteendet så kommer det successivt att förvärras. Att det leder till en stegring i utfallsskalan. Men jag ska jobba på detta och hoppas att det blir som i ditt fall. För det är som du skriver att han fortfarande är en unghund så förhoppningsvis kommer han att lugna ned sig så småningom efter denna fas. Det är ju även hanterbart och en väldigt låg form av utfall om man nu ska kalla det så.

En tanke som slår mig är också att hans reaktion i viss mån är rimlig. Jag menar jag hade också stirrat och rört mig konstigt om en annan människa som är i närheten plötsligt hade börjat skrika på mig på stan exempelvis. Annars är han verkligen en toppenbra hund och fungerar utmärkt i alla situationer som hantering, i vardagslivet, när han leker, med barn och allt. Han kan ligga lugnt på plats hemma utan minsta stress och han ligger ofta ute på gräsmattan helt cool lugnt utan att bry sig medan andra grannhundar skäller ut honom. 

Jag har precis den erfarenheten också, att det är särskilt småhundar som mopsar upp sig. Det finns många i mitt område och jag har fått höra att de skäller för att min hund är stor och att de då blir rädda och skäller, vilket jag inte tror stämmer för de skäller på allt och alla konstant. Oavsett är det ju inte mitt problem. Det är bara att försöka ignorera sådana, både hund och ägare tror jag.