Hej!

Vår lilla valp - 10 veckor - visar en negativ utveckling i vår strävan att få honom rumsren. Ute nosar man, chillar, tuggar på allt och blir rädd för typ bilar, bussar, folk, cyklar, andra hundar osv. Totalt frånvarande. 

Inne hänger man med familjen, leker, bråkar med katten och kissar och bajsar. 

Hur länge han än är ute så väntar man med behoven till man är inne igen. Detta oavsett om vi leker, tränar, går i koppel, går lösa osv. Enda gången det är "kissgaranti" utomhus är tidiga mornar och vi tar med honom direkt från valphagen och ut på kissplätten.

Och, ja. Såklart är det bara en bebis.

Men vår fråga är egentligen till er valperfarna: Finns det en risk att valpen på lång sikt ser "inomhus" som platsen man gör sina behov på om vi nästan aldrig ges chansen att berömma honom när han uträttar dem utomhus?