Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag undanber kommentarer om att jag är en dålig hundägare, detta är otroligt känsligt för mig. Hon är det finaste jag har i mitt liv och min bästa vän. Men jag vet inte längre om hon lever ett värdigt liv. 

För snart 3 år sen så tog jag över en hund som inte hade haft det så bra i sitt tidigare hem, utsatt för våld och lämnades ensam i hemmet alldeles för länge. Vi snackar 9-12 timmar. När jag tog över henne var hon deprimerad, låg mest och sov. Hade ingen lust att bonda med mig, ingen lust att leka. Promenader var uppskattade men var helt ointresserad av mig. Hon drog extremt mycket i koppel, lyssnade inte. Det var lite mer som en katt, "jag ser att du är där men jag bryr mig inte så länge jag får mat". Dessutom var hon en otroligt stressad individ.

När det hade gått lite mer än ett halvår blev saker och ting mycket bättre, det fanns ett samspel mellan oss, vi kunde träna trix. Hon sov i sängen ibland vilket hon absolut inte var intresserad av när hon kom. Hon var mycket lugnare överlag och drog mindre i koppel på promenaderna. Trots allt hon varit med om var hon världens snällaste mot alla, litade blint på alla hon mötte och var full av liv över all kärlek hon fick. Tyvärr så har något hänt.

För ungefär 4 månader sen började hon bete sig annorlunda. Samspelet mellan oss avtog. Hon drog sig undan och är inte alls intresserad av mig längre. Drar extremt mycket i koppel, för att vara liten är hon otroligt stark och jag får nu mera ont i handleden och armen när vi är ute och går. Hon är mer och mer tillbaka till det beteendet hon var när hon kom. Jag började träna som jag gjorde i början, extra mycket positiv förstärkning vid moment som promenader men det är ingenting hon bryr sig direkt om. Hon kör sitt eget race. 
När vi var hos veterinären för kloklippning, hon har extremt svårt för att klippa klorna och skötsel av pälsen. (Jag misstänker att de även där har varit hårdhänta.) Så var det värre än någonsin. Hon markerade genom att bita mig lätt i armbågen. Samt markerade genom att hon satte min hand i hennes mun 2 gånger. Dock utan att faktiskt nafsa eller bita. Hon gjorde även utfall mot han som klippte klorna. Detta är något hon ALDRIG gjort förut. Under de 3 åren jag haft henne har vi alltid klippt klorna där, flera gånger av denna kille som klippte dom då. Det brukar för övrigt gå absolut bäst för honom att klippa henne än någon av de andra djurskötarna. Även om hon inte gjorde mig illa illa så blev jag så ledsen av händelsen. Vad hände med min goa fina älskade vovve. Som aldrig någonsin skulle ens tänka tanken? Hon känns inte lycklig eller full av liv, inte på samma sätt som hon tidigare gjort. Dessutom är jag orolig att hon faktiskt ska hugga någon. Hon förtjänar inte att hamna där, hon förtjänar att få vara sitt bästa jag in i slutet. Det är jag skyldig henne. 

Jag har tänkt tanken på avlivning, men det känns så fel, hon har ju så många år kvar. Det känns som om jag sviker henne genom att avliva henne. Hon är 7 år och fyller 8 om några månader. Men samtidigt så vill jag inte att hon ska bli värre och i slutändan riktigt aggressiv. Vad ska jag göra?