Jag gick på valpkurs med min första chow chow. Detta var i slutet av 80-talet och på den tiden hette det inte valpkurs utan valplekis. Inkallningsövningar gjordes naturligtvis, så kallad motvationsinkallning, där kursledaren håller i valpen medan ägaren springer iväg och ropar på valpen. När ägaren hoppat in bakom en buske (vi höll till ute i skogen) och satt sig ner med ryggen mot valpen så släpps valpen och den förmodas springa i full fart till ägaren, där den tas emot med mycket beröm. Min chowvalp var inte speciellt road av att bli fasthållen i halsbandet av en främmande människa, så hennes fokus låg i att försöka hålla koll på denna främling, så jag fick komma fram och visa mig för valpen, då hon inte alls såg åt vilket håll jag försvunnit.... min valp kom då till mig, även om det inte gick speciellt fort.

Problemet med det som hände på din valpkurs är ju just hur instruktören hanterade det hela. Att ha inkallningsövningar med lösa valpar ser jag inga problem med, men om en valp inte vill komma så är det ju ägaren som ska lösa det, inte instruktören. Hur tänkte denna instruktör att din valp skulle lära sig något av detta, ja förutom då att undvika att bli infångad...