Vi hade också en sjuk tik som inte kunde dia sina valpar (kalkbrist följt av mjölkstockning följt av kallbrand i ett juver, så antibiotika, galastop och *massor* av smärtstillande).

Nu hade vi turen att det inte hände förrän valparna var runt 3 veckor gamla, men det är ju era också nu. Vi gav en måltid sent på natten (typ 1-2 nånstans) och sedan en på morgonen vid 7. Inget mitt i natten, då sov de nöjt hela bunten.

Vi försökte få dem att ta nappflaska, men det var helt ointressant, så de fick till att börja med köttfärs med äggula, och sedan blandade vi i mjölkersättningen i det också.

När de var bortåt 4 veckor så började vi ge uppblött valpfoder också, vill jag minnas.

Alla fem växte upp till friska, pigga och "vettiga" hundar. Inga konstiga beteenden pga den abrupta avvänjningen, tack o lov.
Sen var det säkert en fördel att de hade en "storasyster" också, dvs vår andra hund, en ung tik som bara var året då, som slickade och städade dem och (något motvilligt) lät dem klänga på henne och mysa med henne.