Hej!

Freya är uppvuxen i småbyar och min sambo som haft henne sen valp tillsammans med sin mamma har ingen aning om riktigt när/var/hur allting började. Freya avskyr i princip allt som låter högt. I byn hon vuxit upp var det betydligt mindre störande ljud dock, och väldigt mycket mer här där vi bor nu vilket givetvis bidrar till att hennes beteende eskalerat, men jag personligen gissar också på att det kan vara åldersrelaterat. Hon har alltid varit mörkrädd, på kvällen är det nästan omöjligt att gå med henne på en promenad. Hon rusar ut, kissar, lyssnar efter ljud och springer in igen. Det beteendet var ju överkomligt, men nu gör hon samma sak även dagtid.

Hon blir så ofattbart stark när skräcken infaller. Idag var vi ute på promenad mitt på ljusa dagen, allt var bra och hon traskade på normalt tills någon tappade en bräda på långt avstånd vilket smällde till och då var det kört. Hon slit-kravlade, jag panik-lindade hela kopplet runt armen, fick kramp och var nära på att sätta mig ner på marken för att kunna hålla henne när en granne kom och kunde hjälpa till. Så idag fick jag lov att inse att jag inte kan promenera henne längre, det blir för riskabelt både för mig, vår andra hund och Freya själv. Jag är naturligtvis ledsen över detta, och villig att prova typ vad som helst för att hjälpa henne. 😓

Jag har bara funnits med i Freyas liv i 3 år, jag vet att när hon reagerat såhär innan jag fanns med i bilden så blev hon väldigt klemad med vilket jag misstänker bara har förstärkt faran hon känner istället för att arbeta bort beteendet. 😒 Jag börjar bli desperat då mycket av hundskötseln i vårt hem faller på mig vilket försvårar situationen ännu mer. Jag är även rädd att Freyas rädslor ska "smitta" av sig på vår valp vilket är det sista jag vill! 💔