För mig är det helt självklart att hunden kommer med när man är bortbjuden på t ex middag hos någon, så har jag alltid gjort med tidigare hundar. Men nu börjar jag fundera på om det är det enda rätta för min nuvarande hund, en 1-årig labrador. Och detta gällande att vara hemma hos min syster med familj (en bebis och en intensiv 3-åring.) Anledningen är att min hund blir ganska stressad av 3-åringen och denne är i sin tur lika ovan vid hundar.  Resultatet blir att min hund måste vara kopplad el i komposthage hela tiden. I hagen kan hon slappna av en stund, men i kopplet blir hon frustrerad, och det känns ganska mkt begärt att hon ska kunna ligga vid min stol och vila i kopplet när vi äter.

Till detta tillkommer det att min hund inte får vara på mattorna där, inte utan lakan över plus handduk. Känns lite som att de tycker hon är jobbig och ouppfostrad, men eftersom det blir som "kulturkrockar" mellan intensivt barn/intensiv hund/inte gå nära bebisen/fina mattor/hundhår/tuggben osv så är det svårt att lyckas annat än att hon ska vara bakom galler hela tiden där. 80% av tiden vi är där ser jag min hund stressad el frustrerad över situationen, flåsar, blir törstig, vill inget annat än att gå runt och hälsa, vilket hon inte får pga barnen.

Alternativet är att lämna henne hemma där hon är trygg och kan vila. Vilket skulle innebära tidspress, vill inte att hon är själv mer än 3-3,5 tim åt gången. 

Hur hade ni gjort? Vi är inte hos min syster så ofta, så träningen/tillvänjningen går liksom inte framåt tillräckligt.