Hej alla kloka här,

jag har varit så deprimerad ett tag för jag är så orolig för min lilla yorks vänstra bakben som han hoppar med på det här klassiska patellaviset. Vi har varit hos veterinär två gånger och även hos rehab och det har konstaterats mild patella grad 1, det har klämts och känts och veterinärerna har knappt lyckats pressa ut knäskålen ur gropen alls och säger att det är ungefär likadant på höger bakben som han inte hoppar med alls. Rehabkvinnan tycker att han är stel i höftböjarmuskeln.

Men vi har tränat. Och tränat, och tränat. Det är cavaletti, benböj på balansboll, backa upp för ramp, skogspromenader med höga kliv, stretch av bakbenet – och detta gav resultat. I flera månader har han gått jättefint, men så för ett par veckor sedan började han hoppa mer med bakbenet igen vid en viss takt, särskilt när jag släpper honom lös – som han älskar – och nu är jag så orolig att min tillvaro påverkas. Visst har en del skogspromenader uteblivit pga is och snö, men så är det ju det här landet.

Ska till veterinär igen om två veckor, men tills dess. Hur ska jag stå ut med oron? Kan en hund med patella få en bra tillvaro? Han tycks inte ha ont alls. Och allmäntillståndet är glatt och livligt. 

Operation är verkligen riskfyllt säger veterinären, med en sådan här liten hund på 2,5 kilo. Skulle man ens våga?

Har någon några patellaerfarenheter att dela med sig av? 

Tacksam för stöd och råd i denna situation som gör mig så nedstämd.