Jag tror jag har läst allt jag kan komma över om att träna en valp rumsren. Men jag är så rädd att jag håller på att göra fel med min valp. Han är nu tio veckor och har bott hos mig i två veckor. Han vill inte kissa ute.

Han sover hela nätterna och det första som händer när vi vaknar kring 06 är att jag bär ut honom direkt från sängen och ställer honom utanför dörren och då kissar han. Det är vår enda fungerande kissrutin. Resten dagen VÄGRAR han kissa ute. Han har kissat ute vid kanske tio andra tillfällen, då under dagen. Varje gång han kissar ute får han massa beröm och en godisbit.

Jag tar såklart alltid ut honom efter sömn, lek och mat. Jag är på honom direkt och lyfter ut om jag ser att han ska till att kissa inomhus och om han börjat. Om han börjat avbryter jag honom genom att plocka upp honom och bära ut honom. Men väl ute fortsätter han aldrig. Jag skäller givetvis aldrig på honom om han kissar inne, utan lyfter bara ut honom utan att säga nånting. Detta resulterade flr några dagar sen i att han inte kissarde alls istället. Häromkvällen fick jag och hunden gå och lägga oss klockan 23 utan att hunden kissat på 5 timmar, pga att han inte får kissa inne och vägrar kissa ute 

Det som har hänt nu är att jag börjar misstänka att han tror att han inte får kissa alls. Han har börjat smyga undan inomhus och "kissar i smyg" på ställen där han tror att jag inte ser. 

När jag går ut med honom gnäller och piper han och drar hemåt. Han har noll ro i kroppen. Det är snö, is och kallt ute så jag förstår att han inte tycker det är trevligt. Jag har läst att folk rekommenderar att gå till ett och samma ställe där det är lungt, men vi bor i ett bostadsområde där det bara finns cykelvägar och hus överallt. Jag har dock testat ställen där han tidigare kissat, men det verkar inte spela någon roll. Jag har funderat på att använda min altan som ett lungt kissställe, men då kommer ju bara det hela gå ut på att han vill ta sig tillbaka in, tänker jag.

Det kanske blir lättare när snö och is försvinner, men det kan ju vara en månad bort. Som det är nu går all min tid åt att "vakta" så han inte kissar inne. Jag undrar om det stressar honom? Och det här beteendet att han smyger iväg och kissar, är det svårt att få bort nu? Jag är jättestressad över det här och vet inte hur jag ska få bort beteendet. Och har jag utlöst det genom att vara "för på"?

Supertacksam om någon kunnig och mer klok människa än mig kunde ge mig lite tips och råd :)