Min 16-månaders tik går lätt upp i spinn kring min systers 3-åring som har en livlig energi och är ganska högljud. Till detta tillkommer att barnet i fråga är ovan vid hundar och blir ganska rädd om min hund kommer lite nära, det kan bli bankande och viftande. Min hund svarar på energin genom överdrivet visande att hon är snäll (hon blir ju osäker hon också, och blir därmed intensiv och kan ljuda - stress). 

Som vi hittills gjort är att hålla dem båda åtskilda när vi träffas, och jag kan ju bara jobba med min hunds lugna beteenden, tuggben, kong, kompostgaller, koppel på. Men det går liksom inte framåt, hon blir alltmer frustrerad och stressad av att vara kopplad och i komposthage när vi ses, barnet är så kopplat till en känsla av hög energi och viss stress. 

Hon är bra på att ligga på särskild fäll som passivitetsträning, men jag tror inte att det kommer vara möjligt någonsin närheten av detta barn, det blir för svårt.

Hur kan man tänka kring dessa individer som det är så svårt att få lugna i varandras närvaro?