Hej!

Vi har en 9 månaders mellanstor blandras som är världens bästa vovve på många sätt. Ett problem som uppstår i vardagen är när jag jobbar hemifrån.

Han har under valptiden sovit mer och har oftast kunna sova igenom största delen av arbetsdagen, annars har han kunnat få en tuggben eller liknande o gnagt på tills han tröttnar o lagt sig igen.

Nu på senaste tid är han mindre intresserad av tuggben och sover mindre och försöker mer få min uppmärksamhet. De blir väldigt svårt att koncentrera mig på jobb. Han kan komma fram o sätta sig bredvid o stirra på mig, ignorerar jag honom börjar han skälla på mig. Ignorerar jag även de så kan han börja hoppa på mig (om jag står upp) annars försöka hoppa upp i mitt knä. Eller börjar han knaga på stolen t.ex. Gissningsvis för då vet han att jag "måste" uppmärksamma honom.

Har testat lite olika metoder. Han ger sig inte snabbt, är en väldigt aktiv kille. Så att bara ge honom uppmärksamhet eller gå en kort promenad med honom när han blir för mycket räcker inte länge.

Vi går alltid en långrunda följt av bus/aktivering i trädgården på morgonen för o trötta ut honom så jag ska kunna arbeta. Sen en lite längre runda på lunchen för att förhoppningsvis kunna få lite ro på eftermiddagen. De blir oftast mer än såhär. Men undrar ända kanske om han behöver aktiveras/tröttas ut mer. Svårt o hinna de på arbetstid bara...

Ber om alla tips.
Har funderat på att sätta kompostgaller vi dörren till mitt kontor så får han va i resten av huset och ha massa leksaker/tuggben osv där. Sen kommer jag ut vartannan timme o aktiverar/kelar/rastar honom kanske 15 min. Undantag för lunchen då de blir längre.

Problemet är att de känns otroligt taskiskt o stänga ute mig från honom. Har gjort de under korta perioder nån gång när jag haft möte eller liknande. Då brukar han ligga där o se väldigt ledsen ut, skälla osv. MEN han brukar ge sig hyfsat snabbt ändå och lägga sig.

Funderar på om han borde vänja sig/lära sig att när jag är inne i kontoret o jobbar så är de som att han är själv hemma (ish) bara att jag är nära ändå och kommer ut hyfsat ofta.

Eller är de "sämre" mentalt för honom än om jag skulle vara iväg på riktigt? Trivs annars med o jobba hemifrån o vill gärna inte lämna han själv o bara åka hem på luncherna som jag vet bekanta som gör. Men måste kunna fokusera hemma med.

Ursäkta långt inlägg.