Jag skulle vilja ha lite input om hur vi kan hantera en situation som emellanåt uppstår med vår tik. Hon är en stor blandras på ca 40 kg, kastrerad. Drygt 1,5 år. Hon har alltid varit mycket nyfiken på andra hundar och vill gärna ha kontakt och leka. Hon har aldrig visat någon aggressivitet mot varken småhundar eller stora. När vi var på besök hos en vän som har en chihuahua satt hon t ex och darrade en hel kväll innan hon vågade sig i närheten av den äldre tiken, som låg och vilade och lyfte på läppen ibland. Några gånger har hon "sagt till" valpar men aldrig tryckt till dem på ett överdrivet sätt. Kort sagt, en mycket snäll tik som även har stor respekt för katter och andra djur. Kan tillägga att vår hund är en mycket tyst hund, skäller aldrig (jag menar aldrig) och hon går gärna undan om andra hundar skäller. Hon går på hunddagis och har många kompisar där, både stora och små. Enligt personalen aldrig varit några problem.

Nu till frågan. I veckan var vi i en hundhage och vår hund började direkt leka med en annan tik i samma ålder. De busar och springer, men den andra hunden ska hela tiden upp och rida/jucka på vår så fort de står lite stilla. En annan tik blir sur och springer runt och skäller på dem. Plötsligt trissas situationen upp på några sekunder och båda de andra tikarna "går på" vår hund med juckande och intensivt skällande. Vår hund försöker ta ifrån sig genom att huka/kasta sig på marken och liksom visa med öppen mun (inte bita men liksom kasta med huvudet). Plötsligt övergår skällandet från den tredje tiken i anfall (morr/slagsmålsbeteende) och då svarade plötsligt vår tik vilket resulterade i fullt slagsmål som vi lyckligtvis fort kunde bryta, ingen hund blev skadad. I och med att vår är så stor lät det givetvis illa. Tror alla vi hundägare blev lite skärrade. Den skällande hunden lämnade och då lekte vår hund och den (tidigare) juckande vidare som om inget hänt. 

Frågan gäller egentligen hur man ska tolka detta. Det är första gången vår hund svarat upp på detta vis, men däremot har vi märkt att hon om det är flera hundar inblandade, ofta blir hårt ansatt av de övriga. Det är ofta hundar som skäller oavbrutet mot henne och ofta ska upp och rida. Är det bara hon och en annan har det aldrig hänt att andra hundar visat sådant beteende mot henne. Man märker att hon blir stressad, då hon reser ragg och försöker fly in i buskage/gräs och "söka skydd" mellan benen hos människor. För att använda lite förmänskligande ord känns det lite som att hon blir lite mobbad av övriga hundar när de är i grupp. Vill absolut inte att det som hände i veckan ska hända igen. Har någon erfarenhet av liknande och hur har ni hanterat det? Så klart kan man ju undvika att träffa fler hundar än en i taget - det är givetvis en lösning. Kan det vara att vår har svårt att läsa av signaler från andra hundar och att det är därför de känner behov av att rida på henne och skälla? Tänker att det då borde märkas även i andra situationer när det bara är en hund inblandad. Det som är med vår är att hon blir suuuperglad och direkt vill få igång lek, oavsett om det är en eller flera andra hundar. Det har varit på detta vis ända sedan hon var valp, inget som tillkommit efter att hon kastrerades. Har inget minne av att detta någonsin inträffade på samma sätt med vår förra tik. Tacksam för all input!