Min Aslan var faktiskt inte någon bitig valp, men syrrans första hund var en riktig piraya, och han bet HÅRT.

Det vi gjorde var att gå in bakom ett kompostgaller när han blev bitig. Så när han bet oss lämnade vi rummet. När han lugnat sig klev vi tillbaka in. Började han då bitas igen klev vi över kompostgallret igen och så vidare. Det skonade oss och han blev bättre med bitandet då (bita= får inte vara med matte och husse). Dock försvann inte bitandet helt förrän han tappat sina valptänder.

Kan tilläggas att även om vi klev över kompostgallret kunde han alltid se oss.