Såg när jag höll på att skriva ett annat inlägg att just idag fyller min Myran 11 år.
Hon är den individ som betyder mest i mitt liv sedan 10 år tillbaka. Har barn och barnbarn men på längre avstånd. När jag var tvungen att ta ut skilsmässa och försöka ta mig från ett dåligt förhållande med livet i behåll så fanns hon där.
Vi är jämngamla och jag tror att både hon och jag förstår hur det är att bli gamla ihop, olika krämpor osv. Däremot har vi ett rikt "hundliv" utomhus med sociala kontakter. Jag har valt att leva utan annan nära människorelation förutom de jag tycker är positiva, så vi lever på våra villkor, hund kontra människa med lite olika behov dock...