Varning långt inlägg men kom gärna med inspel om hur ni tänker på när "främlingar" korrigerar er valp vid besök.
Så, det är min första hund och vi håller fortfarande på att lära känna varandra då hon bara är 3 månader. Har idag dåligt samvete för att jag var "hård" mot henne i början och upplever att hon svarar mycket bättre på belöningsbaserad träning och avledningar jämfört med morr och bestraffningar.
Uppfödaren (och andra) var ganska innepå att "ruska valpen i nackskinnet", "nyp den i nosen" , "håll fast tills valpen ger upp", "låt valpen gnälla", "visa att du bestämmer och inte tänker flytta dig" osv.
Well, utifrån min inläsning innan jag skaffade valp så kändes metoderna inte bra, och jag testade ibland men tyckte det var ineffektivt och mer triggande än lösande och ändrade till mjukare metoder (Bodfäldt mfl). Jag upplever att valpen blivit mer följsam och litar mer på mig, är gladare och bits mycket mindre.
Så till saken.
Jag hade beök av en bekant häromdagen, hon har haft hund sen hon var 5, uppvuxen med hund och har idag en sjövild 3 årig jakthund. Vi har inte alls samma tankar om hunduppfostran men jag har undvikit detta ämne. Hon är mer för ryck-, slit- och slå ("Hundar tål det"). När hon kom på besök (utan sin hund) så gjorde hon ungefär tvärtemot allt jag gör med min valp. Hon hälsade innan jag ansåg det var ok att hälsa (valpen var uppe i varv), valpen gick upp mer i varv, började hoppa och bitas, hon gav ögonkontakt och tryckte ner valpen, valpen blev triggad, bets mer, hon lät valpen bitas, nöp den, höll fast käken, pratade med den, lade den på rygg, höll fast den tills den gav upp osv. Den visade fysiska tecken på att vara obekväm och stressad.
Vid ett tillfälle gick jag emellan (ursäktade mig att det var för gästens skull då valpen bet så mycket men egentligen var det för valpens skull). Jag kallade till mig valpen, gav den ett tuggben som låg intill och lät den slappna av i mitt knä (ej tvingande). Men ganska snart började cirkusen om igen med min hundvana bekanta. Till sist lugnade den sig hos henne när hon höll den fast på rygg (tvingande) men inte för att den slappnade av utan för att den gav upp.
Normalt (med familj och närmare vänner som hälsar på) så ger jag tydliga instruktioner för hur de inte ska bekräfta dåliga beteenden, avleda osv. Funkar fint. Men denna gång kände jag mig obekväm för jag är novis och tänkte hela tiden att pja, valpen kommer ju träffa folk genom sitt liv som kommer hälsa/behandla valpen på olika sätt och jag kommer kanske inte vara i rummet så det är väl en del av socialiseringen att valpen får se att människor beter sig på olika sätt?
Mina funderingar till er:
1. Å ena sidan tänker jag att valpen ju ska vara "säker" för alla som möter den. Just nu är den ju inte "säker" för folk som vill "dominera" valpen, däremot för andra som hellre avleder och belönar gott beteende.
2. Kan såna här möten med helt andra typer av människor skada valpens utveckling? Jag vill ju fostra min valp till att känna tillit till sin omgivning, inte osäkerhet.
3. Hur gör ni? Här var vi ju bara två men om man har ett större middagssällskap kan man ju inte alltid hålla koll på vad gästerna gör med valpen? För valpen är ju kanske alla människorna på middagen främlingar.
Sena fredagsfunderingar.