Jag brukar gå in på vovve för att försöka få tips och upplever det som en väldigt positiv plats där man känner sig mindre ensam med sina problem och kan hjälpas åt. Detta är mitt första inlägg.

Det som jag känner just nu är uttmattning över att de problem jag försökt träna bort och lyckats med har kommit tillbaka. Det känns hopplöst men tanken av att omplacera henne krossar mig och känns omöjlig.

Till problemet:

Jag fick min Akita när hon var 4 månader. Hon är idag 1 år och 7 månader. Det var en jobbig period i början där hon fick mycket "zoomies", gjorde utfall mot andra hundar och var allmänt orolig. Hon hoppade upp på en och högg samt bet i kopplet nästan varje promenad vilket var extremt jobbigt och självklart gjorde det även väldigt ont. Jag/familjen har fått flera blåmärken och sår som ett resultat av detta. Såsmåningom lugnade hon sig och var otroligt harmonisk i ett par månader, promenaderna gick bra och hon kändes lugnare som individ. Nu de senaste 2 veckorna har hon börjat med detta igen, enbart att bita i kopplet för tillfället som tur är och inte oprovocerade utfall mot mig/familj som rastar henne. Men det är så frustrerande att det inte går att avleda attacken på något sätt. Hon blir okontaktbar. Tills hon själv slutar. Det känns fel att jag många gånger behöver dra henne hem medans hon biter i kopplet men alternativet är att jag som många tipsar om står still medan hon fortsätter att bita i kopplet och som många gånger även kommer åt mina händer och armar. Det gör ont och det känns sorligt att det ens behöver vara såhär. Jag vet inte vad det är som triggar detta beteende. Hon har genomgått mycket stress genom livet hitills och det kan vara en grundorsak. Hon är från rumänien originellt och kom som sagt till mig vid 4 månaders ålder. Hon har behövt bekanta sig med nya miljöer flera gånger och blivit utsatt för en hel del stress vid sköra åldrar. Hon har även tidigare blivit biten (2 ggr, en gång i benet där hon fick sy och en gång vid munnen där ingen större skada skedde). Detta är förknippat med hennes reaktivitet och problem vid hundmöten där hon gör utfall. Vi hade en hundcoach hos oss för några månader sen som bedömde henne som inte lika illa som jag beskrivit för honom och visade oss lite tekniker för hur man kan göra när hon blir på detta vis som jag beskrev tidigare ovan. Det han lärde oss satte sig hos henne till en början men problematiken har som sagt kommit tillbaka nu igen. Jag var utomlands en vecka där hon blev passad av resterande familj som var hemma (jag är 23 år och bor fortfarande hemma), kan det vara hennes oro om att jag kommer och går? Jag gör mitt allra bästa för att ge henne allt som hon behöver. Springa lös 1-2 gånger i veckan, varierande promenader och roliga utflykter. Detta är min första hund och jag har förståelse för att Akita inte rekommenderas som en första hund. Men att grubbla över det just nu ger mig absolut ingenting för nu har jag en Akita och det är mitt ansvar att kunna ge henne det absolut bästa livet möjligt. Detta har varit ett rörigt inlägg men jag är helt enkelt desperat och förvirrad. Jag är inte världens bästa på att träna hundar men gör det jag kan och följer dom tips jag får. Vi har börjat med skvaller träning som går sisådär. Hon är mycket envis och gillar att få bestämma, samtidigt är hon väldigt fäst vid mig och älskar sina rutiner. Nu har jag inte tagit med alla hennes egenskaper som är så underbara och bra för att det är inte del av det problem som jag har just nu, men självklart är hon vår pärla och har massvis med fantasiska sidor också. Det är jobbigt när jag känner att grannarna dömer mig och jag vet att min nervositet och ångest speglas av på min hund men det är svårt när det känns som att ingenting jag gör blir rätt och när det känns som att jag inte passar in i hundägarvärlden liksom. Jag måste säga att jag har INGET behov av att min hund ska älska alla hundar eller leka med hundar 7 dagar i veckan, däremot önskar jag att hon ska kunna gå förbi/se andra hundar utan att bli reaktiv och/eller göra utfall. Samt så önskar jag även av henne att hon inte biter på kopplet eller hugger/biter mot den som rastar henne, eller inomhus. Jag tar verkligen emot alla tips jag kan få, och om det finns tips på bra hundcoacher inom denna problematik tar jag jätte gärna emot det också. Jag bor i Stockholm. Och jag vet att nätet kan vara en elak plats så jag ska bara säga rakt ut att jag är redan på botten så jag har inget intresse av att bli negativt kritiserad, positiv och givande kritik är en annan sak. Allt gott.