Har en fundering gällande sömn och valpar. Min valp, snart fyra månader sover i hage intill min säng. Första nätterna sov jag intill hagen på madrass, funkade fint, hon sov och gnydde när hon ville ut. Ganska snart hade vi en rutin där vi tog sista rastningen vid 23, hon gnydde och ville ut mellan 04-06 och sen sov vi vidare till 07-08. 

MEN. Det här med att hon gnyr när hon vill ut har börjat dra ut mer och mer på tiden.

På senare tid har vi sista rastningen vid 22 då vi båda är trötta, men nu gnyr hon inte längre om gryningen/natten. Alltså jag tar ut henne vid 07-08 för att JAG anser att "nej nu måste du ut", men hon säger inte till. När jag tänder ljuset på morgonen är hon lite sömndrucken och har ingen brådska. Det sker inga olyckor heller och hon panikgnäller inte heller när jag väl släpper ut henne för att rasta men... 

Vill också tillägga att hon har börjat markera (skälla vid dörren) på dagarna om hon har bråttom ut, och olyckor sker bara om jag är trög på att fatta (hehe, igår hade det gått 2 veckor sedan senast hon kissade inne). Så rumsrenheten är definitivt på väg (har aldrig använt tidningar eller så, bara rastat ofta och belönat när hon gjort ifrån sig ut, aldrig straffat eller varit besviken vid olyckor inne). 

Så mina funderingar är:
1. Är det normalt att små valpar sover 10 timmar och håller sig? 
För min egen del ser jag ju det bara som positivt, men jag tänker ju på att vi människor kan få skador på urinvägarna om vi håller oss för länge. 
2. Ska jag låta det fortsätta så här, och tänka att 10 timmar är ok så länge hon inte gnyr, har olyckor eller visar andra tecken på obehag? Men att jag fortsätter ta initiativet till att vi ska ut och inte vänta ut henne. 
3. Eller borde jag börja ställa larm vid 06 och dra oss båda ut bara för att?
4. Eller testa och vänta och se om hon fortfarande gnyr när hon vill ut? (ok, det här känns för min del verkligen långt nere på listan då det ändå går 10 timmar..)